Dagens Nyheter – 8 maj 1868, sida 1

Martha hviskade till barnen att de sknile framträda och taga sin morfar i handen, hvilket de också gjorde, mycket lugna och tysta samt uvdrande öfver hvad den ovanliga ceremonien månde hafva att betyda. Den gamle mannen var lika förvånad som barnen och ville veta om det var vågons födelsedag. John kunde icke svara honom; hans hjerta var fullt, och han var ur stånd att yttra ett enda ord. Tigande tog han derför Daddy under armen och förde honom bort från huset, under det att Martha stod i boddörren omgifven af sina barn och blickade efter dem igenom tårarne. Det var knappt en åttondedels mil till fattighuset; men det kostade den gamle bräcklige Daddy mycken ansträvgning att tillryggalägga denna väg. Han tappade ofta sin käpp och John måste taga upp den åt honom. De hade mycket trafikerade gator att gå öfver, och ibland måste John bedja kuskarne stanna, medan han bar gubben öfver till den andra sidan. Stackars gamle Daddy blef mycket hedrad denna dag. Omsider kommo de till fattighuset. Vid åsynen af det stora mörka huset med de böga svarta murarne, som inneslöto lifvet men utestängde allt hopp, började Johns beslutsamhet vackla. Han stannade och betänkte sig. — Hör nu, svärfar, sade han efter en stund, det är nu den tid då ni skall hafva ertöl, eller huru? — Ja, John, jag tror den timman nalkas, svarade den gamle mannen i murter ton, — Vill pi dricka det härinne? — Är detta Den svarte hästen? Den svarte hästen var namnet på det värdshus, gubben dagligen besökt i fyratio år.