Dagens Nyheter – 5 maj 1868, sida 2

Vätteg.och polisnyheter. POLISEN. Funmna lik. Gjutaren Anders Eriksson, oende i AF 11 Klockstapelsgränden, anträffades istlidne lördågs eftermiddag liggahde död i sjön nvid bryggantill egendomen Hlummersberg. Erikson har varit en duglig och pålitlig arbetare och efteremnar pu enka med fem öförsörjda barn. Det intages, att han under ett anfall åf svårmod afnävdt sig lifvet. På egorna till tomten Af 10 Roslagstullsgatan påträffades i lördags eftermiddag : liket efter en nansperson, som antagligen afbändt sig lifvet genom arsenik, emedan ett stycke sådant gift påträffådes bredvid hotom på marken: Af i hans fickor funna papper upplystes, ätt, hån i lifstiden vårit bopden Lars Jonsson, 23 år gammal, från Möklinta socken i Westmanland och att han gått omkring och idkat handel på landsbygden: På en papperslapp har han uppgifvit hvem han är och-ånhbhållit att den som påträffåde hans döda kropp, måtte derom underrätta hans i ofvannämnda socken boende föräldrar. (D. A.) RÅDHUSRÄTTEN. Jurymannaval i tryckfrihetsmålet mot eSverges Tidning hölls i går i rådhusrättens 3:dje afdelning. lt N Åklagaren valde: stadskommissarien Bruno Johanssön, grosshandlaren A. Peyron; majoren: C.-O. Hästesko öch sekreteraren A.J: Oatlsson-Printzensköld: Den förstöämnde åf desseuteslötsäf -xvaranden, hvilken valde: Häradshöfdidg E. Asker, litteratörerne.S. A. Hedin öch R. Götberg samt snickaremästaren A. L. Iliasson; hr Hedin uteslöts at åklagaren. Domstolen utsåg: fabrikören K.A. Almgren, professor Wilander, hofrättsrådet Livijn, :kommersrådet af Ström och notarien i rådhusrättep, Arfvidsson. De tvenne sistnämnde uteslötos: den förre af åklagaren och den sednare af svaranden. Kompletteringsval sker, om så böhöfves, den 7 och juryn sammanträder den 13 dennes. Försnillningarne å Långholmen. Ransakningen förtsåttes i gär å rädhisrättens 6:te afdelning. FE RS Åklagaren, hr Odelberg, afgaf denna dag sina slutpåståenden emot sergeanten J. A. Wiberg, yrkande deri å denne ansvar för förskingring från kronan genom falska räkenskapers förande, eller — om domstolen ej kunde bifalla detta ansvärsyrkande — att Wiberg mätte förklåras skyldig stånda ansvar för delaktighet i bedrägeri. CC Wibergs rTättegånvgsbiträde, v. bäradsh. Möller, anhöll Om 8 dagars anstånd för att bemöta åklagarens yrkande. Härefter hölls ett kortare förhör rörande den försålda lump, som ej blifvit bokförd af Edman, hvilket dock ej hindrat. hr Höckert -att attestera kassaförslaget såsom riktigt. Hr Höckerts ombud inlemnade ett skriftligen affattadt görmäle från bans hufvuilman, deri denne erkävde sitt förbiseende, men försäkrade att han händlat på god tro. Åklagaren anhöll om uppskof med målet på 8 d-gar för att ipokomma med slutpåståenden mot hrr en och Tellander, hvilken anhållan rätten biöll. Angifvelse mot poliskonimissarie. Det af hustru Pettörsson möt poliskommissarien Norrlin änhängiggjorda mål, hvari hon yrkar ansvar å denne sistnämnde för mened, förekom härefter till handläggning. Parterne inställde sig personligen, och var från häktet upphemtad arbetskarlen Wendeqvist, som blifvit i häkte idmanad sedan han erkänt sig, dertill lockad och tubbad af hustru Pettersson, hafva vittnat falskt. . Närvarande voro äfven: hustru Sandberg och makarne Rosenblad, hvilka äfven i målet varit hörde zåsom vittnen emot hr Nörrlin. Hrstru Sandberg erkände, att äfven hön blifvit lockad af hustru Pettersson att afgifva falskt vittaesmal; och bade endast fruktan för hustru Petterssons aryslighet, varit orsaken, hvarför Non ej förr än ud erkände sitt brottsliga beteende. i Efter detta erkänvånde yrkade såväl åklagaren som hr Norrlin, att hustrurna Pettersson öch Satidberg genast måtte förklaras. skyldiga träda i allmänt häkte. Efter en öfverlöggnivg, som varade en half timma, bifölls detta yrkande, och nedfördes de anklagade. Den vidare ransakningen uppsköts på 8 dagar. Lind contra Wallenberg. I det förut omnämnda målet mellan brukspatrohen Johan Lind och bahkdirektören A. O. Wallenberg, hvilket mål hatdlagts på rådhusrättens femte afdelmivg, afkunnades i går dom. På anförda skäl förklarade rätten sig ej kuona bifalla käromålet, liksom svarandena yrkande om ansvar å käranden för förnärmande angifvelse. Deremot kändes käranden, såsom hufvadsäkligen tappande, skyldig att ersätta syarandens rättegångskostnader med 50 rdr