Dagens Nyheter – 2 maj 1868, sida 3

— Tala, sade hon med rörelse, hvad vill ni att jag skall göra? — Ni skall biott tillåta att jag dödar mig. — Huru! skall ni dö? Ni, som ännu är så ung, som ännu har före er en lång och angenäm framtid... — Jag är vanärad, Fulmer. I framtiden skall, om jag lefver, minnet af min olycklige fader städse förfölja mig, och jag kan således icke vänta någon lycka ..-. — 01! utbrast Fulmen samt brast i gråt. Armand fattade hennes hand och förde den med enthusiasm till sina läppar: — Gud, hvad ni är god! sade han. Jag har varit och jag är ännu i denna stund så otacksam mot er... och er vän... . dan vände sig härvid till lord G ... och tilade: — Mvylord, kan ni förlåta mig? Då framträdde Albions ädle son, lade sin: hand på den unge mannens axel och med allvarlig nästan högtidlig stämma sade han: — Upge man, se på mig; jag är gammal och har lärt mycket af erfarenheten. Nåväl, låt mig gifva er ett råd. Man har icke anledning att döda sig vid tjugusex års ålder för det att man haft en brottsling till fader och för det man finner sig ruinerad, sedan man en gång egt hotell och hästar. Gud, som är god och rättvis, bar att förläna dem, som icke hugnats med rikedomens och bördens företräden, en skatt som i -ig innebär allt annat godt och deribland äfven hoppets om framtida lycka. Denna skatt skall han icke vägra att gifva er, ni kan taga den sjulf... Min vän, ännu kan ni tillegna er arbetets välsignelse... — Ah! utropade den unge mannen, ni har rätt, mylord. j Lord G... fortfor: — Unge man, ni är tapper och redbar. I