Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 1

I Många af våra läsare, som farit på sven: jernväg i vagn af tredje klassen, ha ei ligen någon gång varit vittne till bedröflige scener. Bönder, arbetare, gesäller, kom mande från en stad, der de t för mycket till bästa af det lagstadgade 5-oradigo bränvinet, hvilket de på landet boende numera lyckligtvis icke ega daglig vana att smaka, upptaga vagnarne. Snart framdraga de bränvinsflaskor, ur hvilka de hemta ökning of sitt rus. Oanständiga uttryck, svordomar, stoj, liderliga visor såra dem, som icke äro i samma tillstånd. Och omgifningen består icke blott af män — det fins äfven qvinnor i vagnen. De tillhöra mestadels den mindre bemedlade klassen. Men äfven inom den finnes mången, hvars öra är lika kyskt, som den rika damens, hvars sinne icke i hemmet besmittas af råa ord och otillbörliga åthäfvor. Ofta far ju i tredje klassens vagnar äfven en fru, en flicka af medelklassen, emedan hon icke har råd att betala 50 öre pr mil, fastän hon blifvi född inom en klass, hvarest uppfostran merändels, klädsel oftast är bättre. Detbehöfves icke att beskrifva, hvilken tortyr dessa olyckliga qvinnor utstå då de, mil efter mil, måste uthärda i ett sällskap, som uppför sig såsom vi beskrifvit. Darrando af blygsel och ångest, halfqväfda, nästan sjuka af ånsorna från sprit och usel tobak, beklaga de i hvarje sckund sitt olyckliga öde att ej hafva råd att åka i en andra klassens vagn, der inga min släppas in och der de således skulle kunna vara trygga mot förödmjukelser, ja handgripligheter, hvilka träffa dem eller åtminstone hota dem på de fördömdas bänk — i tredje klassens vagnar. Då man hört talas om eller varit vittne till sådana scener, är det en stor glädje att erfara, att åtminstone en jernvägsstyrelse i Sverge företagit sig att rädda sina qvinliga passagerare af tredje klass från att blifva utsatta för sådana själsförderfrande skakningar. Det är trafikstyrelsen för den privata Kristianstads—Hessleholmsbanan, som hedern af detta vackra initiativ tillkommer. Den låter hädanefter sista tredje-klass-vagnen å banans tåg vara egnad uteslutande åtfruntimmer. Detta är ett föredöme, som ger Kristianstadsbanans trafikstyrelse ära — och man bör hoppas att statens jernvägsstyrelse skall låta sig angeläget vara att följa exemplet. Trafikstyrelsen har blott ett hinder för att genast uppfylla denna förhoppning: det är att den derigenom skulle minska statens inkomster, enär åtskilliga fruntimmer, som resa i andra-klass-vagn, skulle begagna tredje-klass, om de der kunde påräkna lika trygghet. Men trafikstyrelsen haricke pligter endast mot statens materiella väl, den har sådana äfven mot folkets moraliska intressen. Den eger icke rätt att låta den oksyldiga lida för den skyldiga — det vill säga för den som sätter sig på träbänken i tredje klassens dragiga och kalla vagn för att spara 25 öre pr mil, hvilka i-många fall mycket väl behöfvas för andra ändamål. (or