Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 1

— Jag skall säga er, jag, hvar er soua är. Denna qvinna var icke Fulmen — det var Damen mei svarta handsken! Hon gick fram till öfversten, som betraktade henne med synbar förvirring. — Kom, kom! sade hon, följ mig... Jag skall säga er, hvar han är, er son. Hon tog honom i armen och ledde borom, utan att han förmådde på något vis motsätta sig hennes vilja, till ett rum, hvars fönster vette både åt trädgården och gården och som Armand brukade begagna såsom rökrum. Sedan hon tillslutit dörren, sade hon till den gamle mannen: — Öfverste Leon, du har aldrig sett mig, eller huru?... Men du torde hafva hört talas om mig. Och hon visade honom den ena af sina händer, hvilken var betäckt med en svart handske. — Jag är, fortfor hon, denna hemlighetsfulla qvinna, som din son förföljt med sin kärlek. — Ah! Damen med svarta handsken! utbrast öfversten, i det han sjönk tillbaka uti ländstolen, i hvilken han tagit plats, samt begynte darra i alla lemmar. — Öfverste Leon! fortfor hämnarinnan i gäckande ton, vet du väl att det är jag som låtit underrätta din son om alla dina brott, att det är en man, öfver hvilken jag befaller, som i natt vunnit af honom en enorm penningsumma och derefter yttrat till honom: Ir far är en mördare och en tjut? Pivorsten såg på henne med förskräckelsen tydligen målad i sin blick. — Din son skall förmodligen komma hit, fortfor damen, han skall komma; och som har har afsky för ditt guld, hvilket han vet vara frukten af de ohyggligaste brott, och som han skulle vara ur stånd till att återbetala det beydliga belopp, han nu behöfver, om han ej