Dagens Nyheter – 30 april 1868, sida 3

uti mellersta och södra länen öfvergingo till er både ordnad och vinstgifvande skogs-skötsel, samt äfven att en början gjordes vid Norrlands skogarne genom skogstjenstemäns tillsättande derstädes, hvilka, ehuru påtagligen till anta otillräckliga för den stora skogsvidden, dock verkade derhän, att stubböresmedlen stego till 10ja 20dubbelt mot den inkomst, som staten förut erhållit från dessa skogar. Vid ekplanteringarne bade den gamla styrelsen utfört hela kulturen, så att numera endast återstår att freda anläggnpingarne. Sedan 1859 års ingång ega vi nu detta oaktadt en nyskapad skogsstyrelse med ett årligt anslag af minst 20,000 rdr och som således vid detta års utgång kostar staten mellan 8 och 300,000 rår, utom det årliga reservations-anslag af 7,500 rdr, som under större delen af denna tid blifvit af riksdagarne lemnade i och för en fullkomligare verksamhet till skogsskötselns förbättring. Man har här fullt skäl till en undersökning, om hvad nytta staten skördat af dessa nya uppoffringar och huru vida det kan vara skäl, att på samma sätt längre fortsätta. Tyvärr ger denna undersökning ett alltför afskräckande resultat, för att kunna söka skogshushållhingens upphjelpande genom den tillsatta skogsstyrelsens bona officra. Vi se t. ex. att styrelsen, efter pära 10 års tillvaro och under förtärande af statens anslagna 200,000 rår, icke ännu velat binda sin verksamhet vid någon bestämd och med ansvar förenad instruktion, utan sväfvar fortfarande inom en temligen obestämd verkningskrets. Denna har visat sig långtifrån välgörande för skogarne, hvilka, liksom skogsplanteripgskassan och stubböresmedlen, nu stå uti märkligt aftagande, under det att skogssköflingarne i Norrland deremot stå i betydligt tilltagande. Den motarbetning af detta sistnämnda onda, som inom Norrlaud nu röjer sig, hafva vi påtagligen att tillskrifva den der anställde skogsinspektörens energi och landshöfdingarnes beredvillighet att stödja hans bemödanden; men hvad . skogsstyrelsen härvid bidragit, måste vi lemna åt de handlande sjelfva att upplysa, emedan allmänheten derom icke förnummit ens något, åtminstone till förmån för saken. Deremot hafva vi, under ett pinsamt intryck, förmärkt styrelsechefens sträfvan vid både förra och nuvarande riksdager, att, utan hinder af sin ställning, såsom statens löntagare i och för en förbättrad skogshushållnings införande, motarbeta riksdagarnes motioner just i samma ändamål, som han sjelf blifvit satt att befordra. Men ännu mer negativ visar sig skogsstyrelsens sträfvan uti en under förra året utfärdad instruktion för allmänna skogarnes indelning, för hvilken sekreteraren såsom föredragande bär moraliskt afsvar, och hvilken, enligt hvad af oss rådfrågade forstmän intygat, kastar handlöst den , vetenskapliga metoden öfver ett helt århundrade tillbaka, förminskar tillgodogörandet af den naturliga årsafkastningen utur skogen, för en obestämd tid framåt, med en tredjedel, ja ända till hälften, samt öppnar derjemte en väg att till denna ståndpunkt återföra de förut indelade skogar, som redan stå mer eller mindre framskridet, genom äldre indelningar, på öfvergång till en vetenskapligt ordnad skötsel. På samma gång, vi här måste beklaga fruktlösheten af statens för ett godt ändamål gifne anslag, måste vi ock framhålla, att uppoffringens fortsättning under samma förhållanden skulle innebära en uppenbar misshushållning med statens medel. Antingen måste staten förvissa sig om ändamålets fulla ernående genom de beviljade anslagen, eller ock måste, om hushållning med statens medel skall iakttagas; anslagen upphöra till dess en tådan visshet kan vinnas. ) Detta Insändarens förmenande torde andra sakkunnige ingalunda vilja underskrifva. Red. af D. N.