Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 3

Es — Hvad skall jag göra der? — Ni skall spela. — Är det endast derför ni skickar mig dit?... Det har jag svårt för att föreställa mig. — Ni kommer att der träffa en italienare, markis de Santa-Croce. Han är en fyratio-årsman, med solbränd hy och militärisk bållning. — Jaså, vi vill att jag skall utmana honom på duell? — Nej, sade damen med svarta handsken; men ni skall, sedan ni deltagit en stund i spelet och formerat hans bekantskap, säga till honom : Skulle ni händelsevis, herr markis, ha känt en neapolitahsk ädling vid nama grefve de la Pulcinella ? — Nå, hvad kommer han då att svara? — Det vet jag icke, men troligt är att han utmanar er... Armand steg upp. — Gå, min vän, sade Damen med svarta handsken, under det att ett sällsamt löje, som säkerligen skulle ha kommit Fulmen att rysa, krusade hennes läppar; gå, min intrig nalkas nu sin lösning. Öfverstens son kysste hennes hand. — Får jag återse er snart? frågade han ödmjukt. — Ja, när duellen är väl öfverstånden, lydde svaret; icke förr. — Må ske, sade Armand. Och han tillade leende: Då skall jag döda markisen tidigt i morgon bittida. Innan han lemnade rummet, gaf damen honom en plånbok, innehållande penningar. — Man spelar högt på det ställe, dit ni begifver er, Sade hon. Förmodligen har ni icke Lägon större summa på er. Tag derför denär... Armand trodde utan tvifvel att plånboken