Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 3

— Och hvarför icke? — Emedan jag ej vill det, svarade hon. Och när han syntes förvånad öfver detta svar, tillade hon: — Min vän, har jag icke sagt er att mitt lif är fullt af mysterier och att ni, om ni vill följa mig, ofta måste vandra i mörkret? — Men ändå... — Armand, sade Damen med svarta handsken, låtom oss tala om något som är vigtigare. Jag har behof af er. — Befall, min fru. — Jag vill bedja er om en tjenst, hvaröfver ni säkerligen skall förundra er... — Nej, jag förundrar mig numera icke öfver någonting. — Ni skall stiga upp i den vagn, uti hvilken ni åkt hit... — Måste jag då genast lemna er? — Ja, genast. — Nåväl, än sedan? — Far till ett vid Tråvise-gatan beläget hemligt spelhus... N:o 5. Vid dessa ord kunde Armand icke undertrycka en åtbörd af öfverraskning. Hämnarinnan fortfor: — Ni skall der finna tio 3 tolf personer, män och qvinnor, samlade omkring ett spelbord. Bland dessa skall ni igeokänna grefve Arleft. — Är han der? utbrast Armand. Utan att svara härpå, återtog damen: — Se här har ni ett kort som ni skall lemna åt den tjenare, som Öppnar portea för er. — Armand tog kortet och läste derå följande: Madame de Charny vill mottaga herr Armand Leon den... 184... — Ni ser att tillträde är er beredt. — Men... jag känner icke fru de Charny. — Hon känner majoren, och det är han som har rekommenderat er hos henne.