Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 2

— Mademoiselle, återtog Damen med svarta handsken, mitt besök bör icke förvåna er. — Huru... det kommer an på... — 8e så, låt oss nu tala uppriktigt. Vi äro fiender till hvarandra... — Det är icke så utan. o— Ni älskar Armand. — Ja, lika mycket som ni hatar honom. I o— Er sträfvan går ut på att beröfva mig mitt inflytande öfver honom. — Det är min rättighet och min pligt. — Må vara; men innan jag framställer motivet för mitt besök hos er, så tillåt att jag återkallar i ert minne vissa händelser, som... — Ja, tala min fru. — Kommer ni ihåg vårt första sammanträffande? — Ja; det var i Normandie. — På slottet Ruvigny vid kapten Hector Lemblins dödsbädd... Ni torde likaledes minnas att jag pekade på Armand och sade till er: Om ni verkligen älskar denne unge man, så för honom långt bort härifrån och laga att han aldrig mera kommer i min väg. — Sade jag icke så till er? — Jo, min fru. — Nu, fortfor Damen med svarta handsken, har emellertid Armand förföljt mig öfverallt, i stället för att undvika mig ... — Ack ja! suckade Fulmen, — Ni vet hvad som hände i Bader. Det var der ni, för att rädda hans lif, hvaröfver jag då hade oinskränkt makt, tvangs att binda er genom en ed och att för tillfället tjena min sak. — Jag vet detta, min fru. — Sade jag er icke då: Jag vill ännu en gång vara mild. Om Armand icke hädanefter som hittills förföljer mig, om jag efter min återkomst till Paris kan genom att visa honom