Dagens Nyheter – 27 april 1868, sida 3

I tomt att mot vissa vilkor öfverlåtas åt staden Westerås. Kammaren beslöt tillåta häradshöfdingen C. F. Jacobsson att under loppet af 8 år med 1500 rår om året betala sin skuld å 12,000, rdr till lånekontoret i Göteborg, hvilken skuld han ådragit sig såsom ansvarig inlemnare till lånekontoret af sedermera falska befunna ånehandlingar. I sammänsatta bankooch lag-utskottets utlåtande n:o 5 afhandlades dels hr Björcks motion om förändring i det nuvarande silftvermyntsystemet, dels hr Wallenbergs motion om anta gande af ett guldmyntsystem, dels regeringens proposition om förändrade bestämmelser ifråga om utmyntniug af guldmynt. Utskottet har tillstyrkt afslag å de båda motionerna och kammaren gillade utskottets hemställan. Hr Björck sökte visserligen försvara sitt förslag, som afser att genom ökande af silfverhalten, men minskning af myntstyckenas vigt bringa myntet i ett lätt jemförligt och beräkneligt förhållande till den tyska Vereinsthalern; men han mötte motstånd af herrar Hedlund, Mannerskantz, Bergström, Lindström och Lönnberg, hvilka herrar besvarade motionärens påstående — att vårt land lider stora förluster till följd deraf att vårt mynt har svårt för att i utlandet tilltvipga sig sitt rätta värde — dermed att det är kursen, som bestämmer myntets värde och att förlusterna inskränka sig till dem som göras genom myntets användande i detaljhandeln. För öfrigt ansågo dessa talare att man icke borde vidtaga en förändring af så ingripande beskaffenhet som den föreslagna, då både förvecklingar inom landet deraf skulle uppstå och myntets anseende i utlandet deraf skadas — i synnerhet som det icke kan dröja mera än ett eller annat tiotal af år innan guld blir myntfoten. Hr Anders Gudmundsson understödde hr Björeks mening. Angående hr Wallenbergs förslag uppstodingen diskussion. Med an edning af den nyssnämnda k. propositionen beslöt kammaren, i enlighet med ut skottets förslag 1:0) att af guld utmyntas följande myntstycken, nemligen ett af det guldvärde och den vigt, som vid gjorda jemförelsevägningar befunnits noggrannt motsvara det genom myntkonventionen den 23 december 1865 af Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz antagna 10-francs-stycket, samt ett af det guldvärde och den vigt, som, med tillämpning af samma konventions bestämmelser, noggrannt motsvarar 25 francs; börande de utrönta Svenska vigtbestämningarne införas i-den författning, som kan blifva i ämnet utfärdad; 2:0) att dessa guldmynt skola innehålla nio delar rent guld mot en del koppar, eller hafva en halt af niohun dra-ett-tusendedelar, hvilken blandning kallas myntguld; att remedium 1 halt får utgöra, på hvarje myntstycke, två ett-tusendedelar öfver eller under den rätta halten, samt remedium i vigt, likaledes på hvarje myntstycke, tvd etttusendedelar öfver eller under den rätta vigten; 4:0) att å guld, som till utmyntning inlemnas, skall myntskatt afräknas med det belopp, regeringen må ega bestämma, dock icke öfver tre tiondedels procent; hvarjemte skedarelön bör enligt gällande föreskrift erläggas för guld, som är osmidigt.