Dagens Nyheter – 27 april 1868, sida 3

An han fattats af spelpassionen, Ilomna aldrig Rhenflodens stränder, förrän de dö — oftast utblottade på allt. Herr de Mort-Dieu, som allmänt ansågs vara död, lät på befallning af Damen med svarta handsken skickligt maskera sig. Bland annat afklipptes hans svarta hår, och han förseddes med en temligen yfvig ljus peruk. Under namn af sir Arthur Kean, resande engelsman, företog han färden till Tyskland, der han besökte den ena brunnsorten efter den andra, tills han om-sider i Homburg påträffade vicomte de Reneville. Han lyckades få en anledning att utmana denne på dnell, men hans hopp att sjelf gå segrande ur striden gäckades. Han stupade, med bröstet genomborradt af motståndarens värja. Emellertid hade han ännu kraft nog qvar att kunna säga till herr de Reneville, hvilken icke anat annat än att sir Arthur Kean var en för honom -alldeles obekant parson: — Vicomte, jag är en f. d. medlem af det Hemliga Förbundet. — Ni? — Känner ni icke igen baron de Mort-Dieu? — Det är omöjligt... Ni är tcke herr de Mort-Dieu. — Jag var det, svarade baronen, i det att ett nästan skämtsamt löje spred sig öfver hans anlete, som i nästa ögonblick förvreds af döds-kampens qval. Herr de Mort-Dieu var tydligen mycket nöjd att dö — och han dog. XXV. Under det att herr de Mort-Dieu i Homburg följdes till grafven af en procession, bestående utaf spelare, vilja vi se hvad Fulmen och lord G... gjorde i Paris. Dansösen hade åter flyttat till sitt lilla förtjusande hotell vid Champs-: