Dagens Nyheter – 25 april 1868, sida 3

Emanuel var tillintetgjord; han svarade intet. — Emellertid, tillade damen, kommer såsom jag nyss sagt, intet af detta att inträffa, om ni lyder mig. Jag vill att ni skall försvinna härifrån för alltid, att ni skall dö för verlden, om också icko i verkligheten — och er maka samt era barn skola begråta er såsom den bäste make och fader samt hålla ert minne kärt; och allmänheten skall, utan att upphöra att betrakta er såsom den der varit en i högsta måtto aktningsvärd person, ett ämne till någonting stort, beklaga ert öde... — Hvad menar ni? hvad vill ni?.. Jag förstår icke ert syfte. — Vänta; det skall snart blifva er klart hvad jag beslutat. Har ni uppgjort ert testamente? — Ja, min frn. — Det är bra. I annat fall skulle ni ha kunnat göra det här och antedatera detsamma; och man skulle ha funnit det bland era papper. Sätt er emellertid ned vid detta bord och skrif, såsom jag dikterar. Han efterkom denna uppmaning, utaa att fö den ringaste invändning, och skref fölande: I dag klockan tio på aftonen, just då jag skulle så och lägga mig, återsåg Jag baron de Mort-Dieus vålnad, hvilkon förföljer mig och anklagar mig för att ha oskärat hans lik genom att rycka af honom svepningen. Baronen har gifvit mig tecken att följa sig, och jag följer honom. Hvart leder han mig väl? Jag vet det icke, men de döda hafva en oemotståndlig dragningskraft, mot hvilken de iefvande förgäfves söka att strida. Markis O. de Flars-Montgory. Sedau. denna besynnerliga skrifvelse blifvit uppsatt och undertecknad, sade Damon med svarta handsken: