— Tig, eller äro dina barn förlorade! Denna hotelse isade den arme faderns blod, och han lyssnade, flämtande af oro. — Nåväl, frågade den falske läkaren, hur är det med barnen. — De äro bortröfvade. — Men när... huru? utropade major Arleff, som så väl visste spela öfverraskad att han lyckades missleda herr de R... är ni tokig, min herre? — Under det mårkisinnan för några timmar sedan besökte sin man i huset vid Monsieur-lePrince-gatan, infann sig i herrskapet de Flar8 hotell en qvinna, som påstod att markisinnan skickat henne, för att hemta flickorna. Dessas vårdarinna tog dem med sig och lät utan att ana något ondt, bortföra sig och. dem i den vagn, som den okända medhade. Sedan har man hvarken återsett henne eller barnen. Emanuel stod såsom slagen af åskan. Markisinnan de Lacy behöfde icke uppmana honom att tiga; han sjönk ned i en stol, förkrossad, ur stånd att säga ett ord. Emellertid hörde han doktorn yttra: — Kan någon uppgifva, huru hon såg ut, denna qvinna? — Hon var svartklädd ... — Ahl! det är hon; utropade doktorn. — Hvilken hon ? — Hon, som röfvar barn! Och då herr de R... uppgaf ett rop, fortfor herr Arleff hastigt: — Fort! skynda! Vi ha icke en minut att förlora. Hon tillhör ett fruktansvärdt förbund af tjufvar och skurkar, som gjort till sin uppgift att stjäla bort rika mäns barn samt föra dem till Tyskland, Ungern, Böhmen eller äfven ofta till Spanien... . — Men hvarför? ... I hvilket syfte? — Jo, för att sedan låta de bedröfvade för