Dagens Nyheter – 25 april 1868, sida 2

sådan, ty hon är god samt älskar mig, och jag har under sju år lefvat såsom en hederlig man, varit en exemplarisk familjfader samt icke haft någonting gemensamt med dessa menniskor, som... — Men innan ni verkställer ert befängda beslut, afbröt honom baronen: skrattande, så gör er underrättad om hvilket straff man åt er bestämt. Kanhända ert tillämnade öde är mindre förskräckligt än det ni sjelf vill bereda er. — Kanhända? säger ni, inföll Emanuel; ni känner det då icke? — Nej, ingendera af oss. — I hvilkens namn handla ni då, mina herrar? Majoren och baronen tego; men en dörr i salens bakgrund öppnades och Damen med svarta handsken inträdde. På hennes läppar spelade det vanliga olycksbringande leendet, och hon bjöd med en åtbörd de begge berrarne att lemna rummet. — Ni har frågat i hvems namn desse män handla, yttrade hon. De ha handlat i mitt, ty jag har rättighet att straffa er. — Men hvem är då ni? stammade den darrande Emanuel. — Jag är markisen Gontran de Lacys enka, svarade hon långsamt. Herr Chalambel uppgaf ett anskri, hvilket Damen med svarta handsken besvarade med ett gäckande hånskratt. Markisen kände sina knän vackla; han sjönk till hennes fötter, stammande: — Nåd, nåd! — Nej, svarade hon kallt, jag ger ingen nåd åt medlemmarne af Hemliga Förbundet. Men jag är trött vid att döda och vill ormvexla med straffen. Ni skall derföre icke dö, såsom kapten Lemblin och chevalier VAsti; nej, jag har sparat ett annat straff åt er. Ni skal få behålla lifvet,