Dagens Nyheter – 25 april 1868, sida 2

Bref från Fastingen. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Kristinehamn den 21 April 1868. Fastingsmarknaden, som förr varit en af Sveriges största affärsmarknader, är nu slutad. Namnet Fastingen härleder sig derifrån att marknaden förr alltid hållits under Fastlags-tiden. Den har ock förr pågått under 14 dagar, men är nu inskränkt till 4—5 dagar, har betydligt förändrats och inses att med vår tids lättare kommunikationer marknader i allmänhet äro obehöfliga. Ännu bibehåller dock Fastingen sin egenskap af större affärsmarknad, der Wermlands bruksegare och trävaruhandlare sammanträffa med Göteborgs exportörer för att uppgöra Icveranskontrakter på årets jerntillverkning och skogsafverkning samt derpå erhålla förskotter. Det påstås att dessa förskotter blifva allt mera dyra och ytterligare tryckande, hvilket tungt återfaller på jernindustrien — denna Wermlands hufvudnäring — för hvilken beklagligtvis konjunkturen för närvarande är högst ofördelaktig. En bland de största affärer som här förekomma är bestämmande af årets pris på tackjern emellan tackjernstillverkaren och Stångjernsfabrikanter. De rådande låga priserna på stångjern och den stora svårighet att någorlunda försälja denna vara, i förening med högt pris på kol, gör stångjernstillverkningen föga eller intet lönande. Under sådana omständigheter måste priset å tackjern sänkas, ehuru tillverkningen deraf ej heller lärer vara ett afundsvärdt yrke. Säljarne af tackjern vill icke gerna gifva med sig och nedsätta priset, men sedan flera spekulanter hemrest utan att köpa, blef priset nedsatt 10 å 15 öre pr centner under fjolårets, eller till omkring 3 rdr 10 öre å 3 rdr 15 öre pr centner, med vanliga förhöjningar eller sänkningar, efter varans beskaffenhet. Den rådande ogynnsamma ställningen i dessa stora aftärsgrenar inverkar på alla andra förhållanden, så att marknaden i år anses för den mest ofördelaktiga, så väl i mindre som i större affärer, och många som med stort lager bevistat marknaden får icke sina dryga omkostnader betäckta. Man har på marknadsdagarne sett de flesta ståndspersonerna å torget i sina stånd helt makligt i allskjönslugn och i sittande ställning hafva god tid att filosofera öfver de bistra tiderna. Visserligen hafva dessa många säljare med sina mångfaldigt olika varor nu beqvämare blifvit hitförda af frustande Eldhästar, som allmogen säger; men går hitoch hem-resan lättare nu, sker den ock med lättare kassor, och mången talar med saknad om den gamla goda tiden, då affärerna gingo bättre. Fordom har Fastingen varit en karnevalsfart, dit Wermlands patroner förde sina familjer för