Dagens Nyheter – 20 april 1868, sida 2

ia icke hört talas om någon opposition, åsom vid Stockholms Enskilda banks seduaste bolagsstämma. Derefter skred den höge ordföranden till len förut nämnda vinst-utdelningen, hvilken han för äran af förtroende-posten alltid af egna medel lemnar. Det var en god, glad och ogenerad middag, der man icke var besvärad hvarken af uniform eller sträng etikett. Man åt och drack, man skämtade, man skålade, inga näringsomsorger tryckte sinnena, ministerkrisen syntes glömd, kungen hade nyss förut på Gymnastiska Centralinstitutet talat helt förtroligt med den på platsen qvarblifne krigsministern, inga svarta punkter visade sig på horisonten, allt var sol... bara en sol. Middagen led till slut. Det hör till ritualen vid dessa middagar att någon af aktieegarne tackar värden och föreslår en skål, icke för konungen, utan för ordföranden i Åminne aktiebolag. Hittilldags har denna skyldighet fullgjorts af presidenten Åkerman, och denne har dervid gjort sig ett namn såsom en särdeles fyndig och lycklig talare. Hans humor öch qvickhet ha bragt glädjen att stå högt i tak, och man förmenar att många infunnit sig vid bolagsstämman egentligen för att få höra hr Åkerman. Men hr Åkerman är numera af sin ögonsjukdom hindrad att deltaga i festliga lag. Om man ej beklagat att han lemnat presidentplatsen i kommerskollegium tom, har man desto lifligare saknat honom der hans plats nu stod ledig. ooHvem skola vi nu få att hålla talet? hviskades man och man emellan. Frågan ventilerages någon stund. Till slut lemnade man uppdraget åt landshöfdingen grefve Eric Sparre, om hvilken man känner att han kan hålla tal alltid och öfver allting — sällan utan att framkalla skratt, när han icke föredrager att åstadkomma förargelseDen ädle grefven började sitt tal med att orda om sin modesti. Man känner denna modesti; den yttrade sig på vanligt sätt. Han blef lifligare och lifligare; hans svada brusade fram som en bergsström; aristokrat, som han är, upptog han rollen af en engelsk pär, hållande ett tal för sina valmän; han beträdde politikens fält; han gjorde en sammanställning mellan Aminnes ordförande, styrelse och bolag å ena sidan med konungen, ministeren och representationen å den andra; han afgaf en passant en politisk trosbekännelse; han anspelade på den sednaste ministerkrisen; han antydde hvad stöd den höge värden kunde räkna på — — — Ordföranden-värden fann sig belåten, mer än belåten. Replikerande en af grefve Sparre använd bild om takresningen på en byggnad, afbröt han denne ljudligt med ett ironiskt: åhja, nog kunna sådana sparrar bära upp taket, eller något dylikt, steg upp från bordet och afklippte sålunda i grefvens tid den ädle portföljkandidatens alltför tidiga, att icke säga o-tidiga demaskering. 28 GESTER DATE STR SNONESPTBO ERT NTE EKEN NT REST STO RN SKR SES SNNRETTEN