Dagens Nyheter – 20 april 1868, sida 2

ära, anseende, medborgares förtroende, sin makas kärlek, sina barns vördnad... Och ymnig kallsvett frambröt på hans panna. När det led mot aftonen, begaf sig Emanuel till den i Blidahs skrifvelse utsatta mötesplatsen. På vägen mötte han baron de Mort-Dieu, en man, med hvilken han, alltsedan Hemliga Förbundet upplöstes, endast högst sällan sammanträffat och vid sådana tillfällen sorgfälligt undvikit. Baron de Mort-Dieu var en roug. Af den million, Chalambel gifvit honom, fanns numera intet qvar. Han gick direkte fram till sin f. d. medbrottsling, så att denn. icke kunde komma ifrån honom. Ett kortare samtal egde rum på gatan mellan de båda herrarne. Baronen tycktes vara mycket nedslagen, och han sade i dyster ton till markisen de Flars: — Min käre Emanuel, en aning säger mig att straffets timma nalkas för oss båda. Jag vet icke huru det kommer sig, men ständigt föresväfvar mig denna i skriften uttalade sanning: den som tager till svärd, han skall ock med svärd förgås. Denna erinran bidrog till att ännu mera förstöra Emanuels lynne. Herr de Mort-Dieu bad, inna. han skiljdes från honom, att han skulle få besökal honom den följande dagen. Han hade, sade han, en supplik att aflemna till sin inflytelserik2 väp, och han ansåg icke tillständigt att göra det på gatan. Emanuel var föga benägen att mottaga honom — en instinkt sade honom att det var i denne mans skepnad olyckan skulle nalkas honom — men han kunde eller ville icke yttra något härom till baronen, utan förklarade att han icke hade någonting emot att mottaga honom. Det hus, der Blidah bedt honom uppsöka