Dagens Nyheter – 18 april 1868, sida 3

Prinsessan på Cypern. Solen kärleksfull och varm Sänkte sig till bafvets barm; Skälmska vågen kysste stranden, Eggad af den varma sanden. Vinden blomstrens nektar sög; Sjelfva alpen, kall och hög, Nyntes som af vällust glöda För de skyar rosenröda. Yppig cyperranka bjöd Längtansfull sitt öfverflöd, Och lianen smög sig farlig Kring den ceder så allvarlig. Utaf ortolanens sång Lockad ur seraljens tvång Gick med odalisker glada En prinsstsa ut att bada. Ortolanen, full af list, Smög sig undan från sin qvist, Säg de tärnor långsamt dölja Mycket skönt i hafvets bölja. Skadeglad han sjöng dock snart: Skynda tärnor, upp med fart, Utåt hafvets blanka spegel Sköpjer jag en drakes segel! Se, prinsessa, blott ditåt! Se hvad sagoskimrad ståt! Såsom silfverdagg ju blänka Åror, som i sjön sig sänka! Drakens hufvud utaf gull, Segelduk af pärlor full. (Tärnor, ni få inte glömma Bakom buskar att er gömma!) ,Kölherrn uti gullgult hår Högst på lyptingen der står. Visst till stranden fly hans tankar, Ty hans stambo kastar ankar. a Viking uti mantel blå, Ser jag ned i storbåt gå. (Fly ni tärnor, jag er beder, Giljarfärden gäller eder!) Följen ej till Nordens snö, Der båd sång och kärlek dö. Stjernor, som på Cypern lysa, Ej i Svears land må frysa.. Så den lilla fågel qvad Varsel ifrån myrtenblad, Men en svan, som viken plöjde, Till ett gensvar sången höjde: Fly ej vikings frieri, Uti nordisk högbänk fri Skall du sång och kärlek finna Mer än harems sultaninna. Viking är furstinna värd, När han friar så med svärd. Hafvete konung är ej ringa, Han kan hela Cypern tvinga. Flyg med honom glad och trygg Öfver haf på drakens rygg. Jag skall följa dig till Norden, Se dig der som drottning vorden.,