DAMEN MED, SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). Men så ofta han hos sin herrskarinna, den obevekliga Damen med svarta handsken, bönföll om att slippa spela en rol, som var honom i hög grad motbjudande, fick han alltid det kalla svaret: — Gå, min herre, hvart ni behagar, men visa :er aldrig mera för mig. Armand drefs sålunda mot sin egen vilja steg för steg fram på den usla väg, han måst beträda. Såsom vi redan nämnt, hade fru VAsti lärt känna Fulmen i Paris. Hon hade äfven der haft ett äfventyr, under det hon åkte, och den gången hade det varit Fulmen beskärdt att uppträda såsom bjelparinna. Margareta hade tyckt mycket om dansösen, och som hon önskade ha något qvinligt umgänge i Baden, skref hon, efter att ha varit der endast några dagar ett bref till henne och bad att hon skulle komma och vistas hos henne någon tid. Detta bref skrefs på qvällen den dag då Armand och hon träffats på slottet Ebberstein. Hon talade om hvad som tilldragit sig under hemvägen från slottet samt namngai sin räddare. Sålunda fick Fulmen veta, hvart rymmaren Armand tagit vägen. Förmodligen skulle icke hon, som med hela sin själ hängifvit sig åt det värf, hon beslutit — att bofria öfverstens son ur det träldomsförhållande, hvari han stod till Damen med svarta handsken samt sjelf vinna hans hjerta — ha gifvit sig tid till att sällskapa med grefvinnan WAsti i Baden, såvida icke slumpen gjort att