Dagens Nyheter – 11 april 1868, sida 3

den den ringaste aning om det onaturliga förhållande som råder mellan oss; utan vi skola synas vara lyckliga äkta makar. — Hvad menar ni? — Vi skola dagligen visa oss ute tillsammans, och äfven inom hus skola vi vara ytterst artiga och förekommande mot hvarandra, men, .. — Men? — Men våra hjertan skola vara vidt skiljda. Vid dessa ord hade en djup suck framträngt ur herr VAstis bröst. Öfverenskommelsen var träffad. I verldens ögon voro grefven och grefvinnan lyckliga — men ack! huru olika såg det icke ut i djupet af deras själ! Major Arleff, som Damen med svarta handsken, då hon talade med honom i enrum, kallade Hermann, hade lyckats utforska huru det verkligen stod till inom familjen VAsti. Då Margareta de Ponsungefär åtta dagar efter Armands ochhans hjertas herrskarinna anländt till Baden och tagit i besittning den våning, som var afsedd för benne i det af hennes man förhyrda hotellet, kallade Damen med svarta handsken Armand till sig och sade åt honom: — Ni har lofvat mig blind lydnad. — Ja. — Nåväl; nu är den tid kommen, då jag vill se ett bevis på er kärlek. Här bredvid bor en greflig familj, vid namn VAsti. Grefvinnan är en ung oeh vacker qvinna; ni skall göra henne förälskad i er. Armand spratt till. — Jag kan icke älska någon annan än er, sade han. — Det är heller icke fråga om att ni skall fatta kärlek till henne, utan ni skall ingilva henne kärlek till er. Detta var ett tal som Armand hade svårt för