Dagens Nyheter – 9 april 1868, sida 2

börja lefva med i verlden och att genom förströelser söka en lindring i sin hjertesorg var frukten af det oförtröttade nit, hvarmed hang kära väninna hade, så att säga, bearbetat honom. Nåväl, måhända skulle dansösens omvändelseverk ha lyckats, så vida icke ödet varit emot henne. Första gången Armand efter sin åters komst från Paris visade sig ute, mötte han Damen med svarta handsken. Han glömde nu alla goda råd och föresatser, han glömde den angenäma öfverraskning han ämnat på aftonen bereda sin väninna, han glömde hela verlden. Han lät genast sin häst vända och upphann resvagnen. — Ah! Återigen ni! utbrast Damen med svarta handsken. Ett samtal uppstod, under det hän red bredvid vagnsdörren. Damen förbjöd honom till en början att följa henne. Hon skulle resa långt bort och ville icke hafva honom med sig. Men plötsligen vaknade hos henne denna tanke: — Det synes att det är en högre makts vilja att denne yngling, sonen till mördare-ligans chef, skall fortfärande tjena såsom redskap för hämnden. — . : Och snart hade hon uttänkt, huru han skulle lämpligen kunna användas vid utförandet af den nya intrig, som hon höll på att spinna, . — Älskar ni mig så högt att ni vill följa mig, hvarthän jag än reser, vore det ock till verldens ända? frågade hon. — Ack! ja. — Lofvar ni att ständigt lyda mig blindt, såsom en slaf? — Jag svär det. — Nåväl, då skall jag icke vidare jaga er ifrån mig. Och det är möjligt att jag småningom skall lära mig att besvara er kärlek. (Forts.) ———