Dagens Nyheter – 8 april 1868, sida 3

Ånn Fussel, 13 år vammal, Den stackars Ann, som hade sin fader och sin styfmoder i lifvet, tycktes tillhöra den beklagansvärda klass af barn, hvilka, ännu minderårige, skickas ut från det fattiga föräldrahemmet för att sjelfva förtjena sitt uppenälle. Ann fick emellertid hvarken kost eller lön. Så var t. ex. allt som matmodren en. dag gifvit henne till lifs en kall potates och en lök; en annan dag hade hon fått ett stycke hårdt bröd. Den slöhet, som blef en följd af denna svältkur, bestraffades med hugg, slag och sparkningar. Matmodren hade dertill skållat flickan med kukhett vatten, slagit hål i hennes hufvud med en jernpanna och på hennes ena arm med en käpp; öfver hela kroppen hade hon så fullt med blånader, att skinnet var fläckigt som på en leopard. Matmodren hade också hotat att slå Ann, så att fadren skulle nödgas att hemta hem henne i en droska — en hotelse, som talar mer än hela volymer om det elände, i hvilket en del menskliga varelser få uppvexa, ty fruktan för att förorsaka sina föräldrar denna utgift, afhöll barnet en lång tid från att klaga. Då styfmodren slutligen fick reda på, huru flickan behandlades och lät föra kenne till ett lasarett, liknade hon en vattusots-patient, så svullen var hon i följd af den bjertlösa aga hon erhållit. Till sitt försvar anförde matmodren helt enkelt att flickan hade en ful vana att stupa omkull på kolskyffeln och att slå sig utför trapporna. Juryn uttalade emellertid sitt skyldig, och domen löd på 5 års straffarbete. En eause ecelebre. En rättegång, i hvilken markisen Townshend stått såsom svarande inför en af Londons polisdomstolar, har satt stadens tidningar myror i hufvadet. Markisen var stämd för personligt anfall mot en viss hr Samuel Pitt, men hvarför han förgått sig mot hr Pitt, huru han förgått sig mot honom, eller om han alls icke förgått sig mot honom — det tilltro sig tidningarne icke att kunra afgöra. Detaljerna af denna sak äro bland de mest egendomliga, man kan få höra. Vi tro, säger en tidning, men vi påstå ingalunda bestämdt, att Samuel Pitt är en äldre man, som har eller rättare hade en tjenstflicka, Anna Grorer, sjutton år gammal. En vacker dag hedrades hr Pite med ett besök af två eller tre slägtingar till Anna Grover, hvilka hade infunnit sig för att afhemta henne. Han befallde dem att aflägsna sig och stod just i begrepp att åter gå in i sitt rum, då han fick se en herre, som tillkännagaf sig göra anspråk på Annäås person; då han bad den fremmande uppgifva sitt namn, svarades att hr Pitt såge framför sig markisen Townshend. Hr Pitt tillsade markisen att lemna huset tillsammans med det öfriga sällskapet; men i stället för att göra detta, knuffade markisen undan herr Pitt, rusade in i köket och bar Anna (utan hatt och schal) i triumf ner till sin vagn. För detta öfvervåld stämdes markisen. Det besynnerligaste kapitel i denna något invecklade historia är, att hr Pitt, ehuruväl han icke behandlat sin tjensteflicka illa, dock hade ett horn i sidan till henne derför att bref till henne kommit med utanskriften: Mamseu Grover och derför att hon ännu icke gått och läst. Han. hade öppnat ett till henne adresseradt bref, och af detta skäl önskade Anna att flytta, och som hr Pitt nekade att öfverlemna henne till någon annan än hennes slägtingar, kommo de med markisen såsom arricrgarde och återtogo henne på sätt som ofvan beskrifvits. Markisen erbjöd sig att genom sitt rättegångsombud göra afbön för sitt uppförande, men herr Pitt yrkade att han skulle göra detta personligen. Slutligen beqvämade markisen sig härtill. Derefter blef hr Pitt, som under hela tiden uppfört sig högst excentriskt, stämd för att hafva knuffat flickans moder, Esther Grover, och dömdes derför att plikta några riksdaler, och så slöt denna märkliga rättegång, utan att man kunnat komma underfund med, hvad markis Townshend egentligen hade med flickan att göra. En reform. Från Dresden skrifves att drottningen gifvit sin missbelåtenhet tillkänna med damernas nu brukliga sätt att frisera sig. I. m:t har nemligen i följd af den omständighet, att hon ofta mottagit amerikanskor och engelskor, hvilka äro synnerligen svaga för uppburradt hår, utgifvit en toilettordning för hofbalerna, i hvilken en paragraf uttryckligen föreskrifver kammadt hår. En ox-revolution. I den lilla staden Marcilly i departementet Saöne-et-Loire var vid sednaste marknad församladt ett antal af vid pass 200 oxar. Plötsligt råkade ett par af sällskapet i en något upphetsad sinnesstämning och det lyckades dem att slita sig lös. Frihetsfebern grep nu med blixtens hastighet omkring sig åt alla sidor. och i ett nu var