för en arm6s bildning till krigsduglighet, och vi måste af samma skäl öfverhoppa många vigtiga episoder i föredraget, som voro värda att komma a offentligheten och af vederbörande begrunas. Hr Keyser uttalade slutligen sina tankar om det tidsenliga ordnandet af vårt försvar. Detta kan icke — yttrade han — byggas ensamt eller hufvudsakligen på en stående armå, en sådan stelnar alltid i former; en allmän folkbeväpning måste finnas — i synnerhet i vårt folkfattiga, men åt sig sjelft lemnade land —, som kan ingjuta lif i stammen. MHufvudsaken är att väcka nationalkänslan och folkmedvetandet för den stora frågan och att på ett klokt sätt använda de krafter, som frivilligt ställa sig till fosterlandets tjenst, samt icke trötta och ledsna ut dem med onyttig exercis. Först när Sverges alla 600,000 vapenföra män bilda en enda skarpskytteförening, kunna vi säga oss hafva ettförsvar. För detta mål måste hvarje hjerta klappa varmt! Det skulle säkert glädja hvarje sann fosterlands vän, om många, vi våga ej säga alla, svenska officerare hyste samma åsigter i fråga om truppers exercis och krigsbildning, som dem öfverstlöjtnant Keyser i går öppet och frimodigt uttalade. Det var en förkastelsedom öfver hela vårt moderna militärväsende, sådant det utbildat sig på paradfälten. Bland åhörarne, som flera gånger gåfvo sitt bifall tillkänna, märktes några af andra kammarens ledamöter, kommendörkapten Egerström m, fl. officerare.