Dagens Nyheter – 6 april 1868, sida 2

DAMEN HED SVARTA RANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). Inran den upprörde kaptenen hann svara, inuan han ens tänkt på att begära en förklaring, hade öfversten upptagit de båda värjorna, af hvilka han kastade den ena framför Hector Lemblins fötter, och dragande den andra ur slidan samt svängande den i luftea med en ung mans liflighet, ropade han: — Nu är det vi båda, som skola strida på lif och. död, eländige!... Vi båda! — Men, öfverste... stammade Hector Lemblin. — Här finnes ingen öfverste, svarade den gamle, här finnes blott en man, som törstar efter ditt blod, emedan du vågat hota hans son, den enda varelse han älskar! Och då kaptenen ävnu syntes tveka att upptaga värjan, rärmade sig ötversten honom ett par steg och gaf konom ett slag i ansigtet med ett ridspö. Smärtan och skammen afiockade kaptenen ett rop af raseri, och han grep hastigt värjan, som låg vid hans fötter. — Håll i er! hviskade Germaia i hans öra; fadren får eljest vara meå ,å bröllopet och kommer att tillbr nga jagt-tiden på Ruvi ny. Betjenten, som icxe egde Damenrs med svarta handsken alla hemligheter, trodde sig emellertid förstå att öfverstens närvaro på stället icke härrörde af en stump utan att alitsammans var på intrigens väg föranstaltadt af den fintliga damen; och han drog sig på vederbörligt afstånd, då striden skulle börja, mumlande tör sig sjelf: . — Ån! hon är minsann icke god att ha till fiende ... Emellertid har jag, så godt jag kunnat, åtlydt hennes befallningar och småningom