Dagens Nyheter – 6 april 1868, sida 2

kassans förvaltning och räkenskaper för år 1867 äro utsedde grosshandlarne E. Bergman och G. Rooth. Eldsvådan wid HNornstullsgaton natten mellan sistlidne fredag och lördag förstörde det uthus, der elden började, samt tvenne boningshus i samma gård, n:0 12, tillhörig skomakaren A. Lundberg. Samtliga husen voro af trä och reviterade. Elden upptäcktes af en förbifarande, som genast gjorde allarm, hvilket var på hög tid, ty folket, som bodde i husen, måste i blotta linnet rädda sig undan lågorna. Först sedan alla tre husen stodo i ljusan låga började klämtningen. Huru elden kommit lös vet man naturligtvis ännu icke, men man gissar att ljus blifvit qvarglömdt i mangelboden — det uthus, som först nedbrann. De brandskadade äro arbetstolk, som ej hade sina nu uppbrända lösören brandförsäkrade, hvarför de lida en för dem betydlig, kanske oersättlig förlust. De två sednaste eldsvådorna innebära nya kraftiga maningar till alla att låta assurera sina tillhörigheter på det att, om olyckan kommer, de ej må blifva alldeles utblottade. Pe kungl. teatrarnes repertoir för den 8—16 april. Stora teatern: onsdag den 8: Hugenotterna (Raoul: hr Labatt); söndag: IHofkapellets konsert; måndag: Hugenotterna (Raoul: hr År noldsson); onsdag: Robert af Normandie; torsdag: Engelbrekt och hans dalkarlar. — Under öfning eller arbete på denna scen äro: Romeo och Julia, Fidelio, Den svarta dominon, Faust, IMuntra fruarne i Windsor, Maria Stuart i Skotland. Dramatiska teatern: onsdag: Min ros iskogen, Slägtingar; måndag (annandag påsk): Jane Eyre. Stera teatern har genom återupptagandet af Cherubinis Vattendragaren beredt den verkligt musikaliska delen af publiken en verklig högtid och operan har på de aftnar, den gilvits, visat sig ega förmågan att draga en i det närmaste fullsatt salong, som med det lifligaste bifali mottagit denna i äkta dramatisk, men tillika ädel stil hållna tonskapelse, som utmärker sig för lika mycken musikalisk grundlighet,som melodisk fägring. Vattendragaren är som man vet Cherubinis mästerstycke; iingen af sina öfriga operor har han så häfdat sitt anseende såsom en musikus, dender värdigt trädt i den oförvanskliga mästare-trions, IHaydens, Mozarts och Beethovens fotspår. Utförandet på vår scen är i allmänhet det musikaliska snilleverket värdigt. Bramatiska teatern har återupptagit Hedbergs komedi Blommor i drifbänk med, till en del, ny rolbesättving. Pjesen mottogs i lördags synnerligen väl af den fullsatta salongen; endast under den matta och för mycket uttänjda 5:te akten slappades intresset något. Utförandet lemnade föga eller intet öfrigt att önska och samspelet och uppsättningen voro oklanderliga. Bland de nya rolinnehafvarne vilja vi särskildt framhålla fröknarne Dahlqvist och Lindqvist (pensionsflickorna Clara och Erika); fröken D. återgaf Clara Hjelms rol med det mest oskuldsfulla behag och hon utvecklade i vissa ögonblick (exempelvis vid sammanträffandet med sin ståtlige kusin Elmlund-Edvard! i andra akten) en tjusande naivitet, som lifligt hänförde åskådarne. Fröken Lindqvist var lika oöfverträftlig såsom ett äkta praktexemplar af en vanvårdad blomma i drifbänk, som förut såsom det älskliga naturbarnet rosen i skogen. Skulle någon anmärkning mot hennes spel böra göras, vore det den, att hon i4:de akten kanske något skarpt markerade de lyten, hvilka en förvänd uppfostran inympat på hennes i botten goda karakter. Pensionspersonalen (fru Hedin, fröknarne Bock och Saudberg, hrr Hedin och Broman) var på bästa sätt representerad och hvar och en gaf åt sin rol en skarpt utpräglad och väl gevomförd karakter. IIr Svensson såsom den godmodige, hederlige men obildade inspektoren hade en synnerligen lycklig afton och gjorde sig, enligt vår uppfattning, icke skyldig till de öfverdrifter, hvartill roier af detta slag så lätt förieda äfven erfarne skådespelare. Om öfriga i stycket uppträdande är för öfrigt ej, som sagdt, annat än godt att säga; hvar och en bidrog i större eller mindre mån att gilva lif och sammanhållning åt det hela. Scenerua ipensioneniföretedde en exposition aflefvande blommor som det ensamt är vår kungl. scen förbehållet att kunna framställa. Pjesen, ehuru afsedd att gissla en uudervisningsoch uppfostringsmetod, som, dos3 bättre, numera till en stor del spelt ut sin ömkliga rol, gör detta på ett så lyckadt och underhållande sätt, att den väl försvarar sin plats på Dramatiska teaterns repertoir och med nöje bör kunna återses, äfven då ena gång våra flickpensioner upphört att vara drifbänkar. Afskedsreeett. Fru von Liähmann har i morgon sin afskedsrecett på Söde a teatern, AR SR RN rn NR ner D RSS TRRSSASNSURSERTSSSTSSTRESHSESRSESERESSEEEIGEEESUTESESESSEASNEESSSR EE Rn nan Ne NNE NENRINSEFLISRIRURIRNEEEISSSESSSRRRIEESSISRAISSSEESSS RSS