Dagens Nyheter – 3 april 1868, sida 3

hand. Emellertid är den timma förbi, då jag brukar insomna, och jag är derför säker på att jag icke får en blund i mina ögon, om jag ej dricker ett glas af det gamla spanska vinet som vi båda tycka så mycket om. — Ja, gör det... och drick icke ett glas utan två. Jag skall göra er sällskap, sade Armand, som hade behof af att genom hvilka medel som helst muntra upp sitt sinne. Öfversten följde sin son upp på dennes rum och lät der framställa en butelj vin samt glas; och båda två försökte, medan de drucko, bedraga hvarann genom att visa det aldra största lugn i verlden. En timma sednare lade sig Armand. Den unge mannen trodde att han icke skulle få sofva i anseende till sin starka sinnesrörelse. För öfrigt skulle han ju stiga upp i god tid och lemna nemmet, innan hans far vaknade, för att han icke måtte löpa fara att blifva uppehållen, så att hans motståndare finge vänta på honom. Den unge mannen bedrog sig. Knappt hade han blåst ut ljuset, förrän han började plågas af en häftig hufvudvärk. Derefter tyckte han att sängen gick omkring med stor hastighet; slutligen tillslöt en oöfvervinnelig kraft hans ögon. Och så stor hans oro för Damen med svarta handsken än var, så mycket han än bemödade sig att tänka på henne, försjönk han dock i djup sömn. Då han omsider vaknade och uppslog ögonen, sken solen klart in i hans rum. Han hoppade ur sängen och såg på sitt ur, hvarpå han uppgaf ett rop. Klockan var nära tio. — Min Gad! mumlade han; denne man tror mig pu vara en feg stackare. Han klädde sig i största hast, nedtog ett par värjor, som voro upphängda på väggen, och