Dagens Nyheter – 3 april 1868, sida 3

Nyare astronomiska upptäckter. (Ur professor Selanders föredrag å Vetenskaps akademiens högtidsdag.) Genom beräkning af en mängd observatione har Leverrier funnit, att solens medelpunkt er far, inom hvarje period af en månad, en höj ning eller sänkning i förhållande till ekliptikan; plan, som i sitt maximum uppgår till 62 se kunder. Men då 644 mil upptaga 6!2 sekun der, upptaga 860 mil eller jordradiens läng 8s sekunder, hvilken vinkel kallas solens paral Jax. Denna jemte öfriga tillhörande nyare un: dersökningar föra i märkvärdig öfverensstämmelse till det vigtiga resultat, att solafståndet som hittills enligt Encke antagits vara 20,680 00C geogr. mil, eller nära 24,000 jordradier, måste minskas med !as och uppgår till 19,780,000 mil, eller nära 22,900 jordradier. Ehuru de 900,00C mil, d. v. s. mer än 1,000 jordradier eller 17 månafstånd, som solen sålunda befinnes vara oss närmare, icke är någon stor del at det hela, så bar dock denna reduktion en stor betydelse, dels genom återverkan på många andra storheter, dels med hänseende till de olika vägar, hvilka alla ledt till enahanda resultat. Jemte det solsystemets samtliga hufvudplaneter härigenom flyttas hvarandra närmare, erfar äfven solens och planeternas storlek en reduktion. — En himmelskropps storlek eller dess verkliga diameter bestämmes genom den synvinkel, hvarunder den synes, i förening med dess afstånd. Soldiametern blir då icke 112 utan 107 gånger så stor som jordens och volumen reduceras trån 1,400,000 gånger till 1,225,000, eller i rundt tal till 1s million gånger jordens. Detsamma gäller äfven om planeternas afstånd och storlek, så att t. ex. Jupiters afstånd från jorden vid hans opposition är 3! millioner mil mindre, än man förut antagit, och hans diameter icke 12, utan 10!(a gånger jordens. De hittills antagna massorna inom solsystemet undergå äfven till följd af fundamentallängdmåttets reduktion en förändring. Och emedan, enligt de anförda nyare bestämningarne, jorden rör sig omkring solen på 382 gånger större afstånd från centralkroppen, än det hvarpå månens omlopp omkring jorden sker, blir första frågan: på huru lång tid skulle en kropp, hvars afstånd från solens medelpunkt vore endast ett månafstånd, fullända ett omlopp? Härpå svarar den tredje keplerska lagen: i rundt talräkgadt på 1!, timme. Då vidare månens omloppstid omkring jorden är 27 dagar 8 timmar, eller 656 timmar, blir andra frågan: huru mycket starkare än jorden måste solen vara, om en kropp på samma afstånd fulländar sitt omlopp omkring den förra på 656 timmar och omkring den sednare på 1s timme? Emedan de krafter, som här äro verksamma, förhålla sig omvändt, som qvadraten på omloppstiderna, finnes solens attraktion vara 313,400 gånger större än jordens, d. Vv. s. solen har 313,400 gånger så mycken massa eller väger 313,400 gånger så mycket som jorden. Härigenom har solens massa eller vigt blifvit reducerad 42,000 gånger jordens massa. En qvantiqvitet af helt annat slag, än de nn anförda, beröres äfven af oftanämnda afståndsreduktion, nemligen ljusets hastighet. Enligt Struves bestämning behöfver ljuset för att komma från solen till jorden 498,4 sekunder. Härur TNT at a RR re ERNA at ke costs