Dagens Nyheter – 3 april 1868, sida 1

oraså alla postkontor; annonser derifrån insändes med — Det är den amerikanska friheten, svarade negern. — lIHvarför säger ni inte helt enkelt friheten? — Emedan det ges två slags frihet, svarade negern: den ev som är ett ord, den andra som ör en sak. Den förra är blott ett fältrop, ett revolutions-skri som omstörtar den garbla kontinenten; den sednare är en samling af institutioner som skapar individernas storhet och nationernas välstånd. Det är denna seduare vi fört med oss från Amerika, det är detta frö vi här planterat; våra barn skola ha det att tacka för sin rikedom och sin lycka. — Ilvilka äro dessa institutioner? — De äro följande sju: den fria kyrkan, den fria skolan, den fria pressen, den fria banken, den fria kommunen, milisen och juryn. När ett emigrantfartyg anländer låter man nykomlingarne välja den trakt som är dem mest i smaken. Så snart de hunnit åt sig uppföra bostäder, grunda de redan första året skolor för att ditsända sina barn, kyrkor för att bedja till Gud, tidningar för att upplysa alla, banker för att underlätta arbetet och varuutbytet. Kärnan är nu bildad och kommunen existerar. Det är en i sig fullständig republik, som genom alla medborgarues samverkan fritt styr sig sjelf, och om någon fara hotar henne ineller utifrån, är hvar och en af oss edsvuren för att försvara henne, soldat för att beskydda henne. Sådan är vår frihet, främling. Uppfattar man henne på samma sätt i ert land? — Jag ser att ni känner er Aristoteles, sade Iyacint. — Aristoteles? sade negern, rullande sina stora hvita ögon och gnuggande sig i pannan, det är ett okändt namn på platsen. Det är förmodligen något nytt hus med obetydlig kredit. — Aristoteles, min vän, sade kungen, rodnande öfver så mycken okunnighet, är en stor grekisk filosof, som för nära två tusen år sedan yttrat, att medborgaren borde ömsom vara soldat, juryman och embetsman, och att ordets frihet och den gemensamma undervisningen vore två väsentliga vilkor för friheten och civilisationen. ; — Mig tyckes, sade Afrikanaren, att man cj behöfver vara någon stor filosof för att upp-E täcka saker som äro lika klara som dagen. Stanna åtta dagar här i Monrovia och hvartenda barn i våra skolor skall i denna punkt kunna säga er lika mycket som er grek. i — Och ni hoppas, sade Hyacint, att detta E amerikanska frö, det renaste alstret af den mest 8 framskridna civilisation, skall kupna uppskjuta k här midt i ert barbari? — Saken är redan skedd, svarade den svarte. — Tillåt mig att tvifla derpå; friheten är en racefråga. — Hon är en uppfostringsfråga, sade negern. Alltsedan vi på vår svarta stam inympat den amerikanska andan känna vi oss fullt ut lika skickliga att styra oss sjelfva, som dessa tusentals irländare och tyskar, hvilka hvart år utvandra till Förenta Staterna och der, liksom vi, undergå en förvandling. Inom tre mansåldrar skola vi vara herrar öfver Nigerdalen. Det öfriga blir blott en tidsfråga. — Det är en lysande dröm, sade Iyacint men hon är alltför vacker för att vara sann. — Med detta tvitvel bevisar ni bara att ni är från den gamla kontiventen, svarade negern. Är det med er som med våra grannar vid Senegal, hvilka inbilla sig kolonisera när de skicka generaler för att föra krig med de svarta, och prefekter för att regera och trakassera de hvita? Det är ej på det sättet vi gå till väga. Våra eröfringsredskap äro freden, friheten och arbetet. Ilos oss är kommunen en polypstock, som under växandet skjuter en knopp, en ny kommun, som sätter sig till den första, allt under det hon lefver sitt eget lif. Denna knopp alstrar ä i sin tur en ny cell, som ej blir mindre fruktsam. Arbetet afstannar aldrig. Detiärpå detta? sätt vårt folk småningom och tyst, genom ett hemligt och oemotståndligt arbete, växer, utvreE der sig, absorberar och förvandlar barbariet. Redan ha mer än etthundratusen svarta, komna B från det inre, ingått i våra skolor, för att der lära våra idter och våra seder. Af dessa okunniga och vilda jägare ha vi gjort farmers, arbetare och medborgare. Framtiden hör oss till; kommunen skall förändra Afrikas utseende, och den dag är ej långt borta då vi skola intaga vår plats bland de civiliserade nationerna och 6 endast utgöra ett folk, en republik. — Så framt ni inte dessförinnan springen 8 sönder i tusen bitar, sade Hyacint. s — Ännu ett af den gamla verldens misstag, 8 sade negern lugnt. I dessa af styrkan skapade och militäriskt styrda monarkier hvilar allticn enda mans hand, och en mans hand förmår ej sammånhålla allt: väldets storhet utgör farster svaghet. Men hos oss, der staten blott är en konfederation af små republiker, som hvar och en lefva sitt eget lif, är rikets storhet endast en ytterligare garanti för den gemensamma freden och friheten, Hvar skulla bräckan uppstå? Medelpunkten är öfveralit, periferien ingenstädes. Märker ni ej att en ny anda styr sakerna och menniskorna? Amerika i sin blomning, Australien nyss utsprucket, Afrika i sin första bj grodd, säga de cj alla att det nu är hela kontinenter som upprycka på den politiska skådeplatsen och att det gamla Europa, deladt, styckadt, regeradt, snart som det gamla orienten skall inträda i historien och endast vara en spillra af en försvunnen civilisation? — Jag tror det ej, sade Hyacint, som kände sig en smula uppskakad af profetian. Rå elkall dot ansatta. RQ oo PB ESRI