Dagens Nyheter – 1 april 1868, sida 3

råda mig och att ni skulle svika er ed. Men det gör ingenting; jag kan tala om för er att major Arleff i morse tog kulorna ur era pistoler... Den ni tror er ha dödat mår förträffligt... Kaptenen uppgaf ett rop. Damen gick sin väg, och Hector Lemblin, hvilken stod liksom förstenad, vågade ej följa henne... När Germain två timmar derefter kom ut på altanen, låg hans husbonde afsvimmad. Betjenten förde honom derför till sängs. Då major Arleff morgonen derpå inträdde till kaptenen, var denne alldeles tillintetgjord och betraktade majoren med en slö blick. — Min herre, sade grefve Arleff, min skyddsling har i dag på morgonen sagt mig att hon afstår ifrån att gifta sig med er af fruktan för att ni endera dagen skulle mörda henne. Som vi resa om en timma, kommer jag nu för att taga afsked af er. Ni torde erinra er att den der kistan inneslöt en million, hvilken ni garanterat fröken Ruvigny. — Ack, min herre, utbrast kaptenen, tag. hela min förmögenhet; jag är trött vid lifvet och önskar ingenting högre än att få dö. Men dessförinnan beder jag er, vid allt hvad i detta och ett kommande lif är er kärt, att ni förskaffar mig ett möte med denna qvinna, som för mig varit allt, och som beständigt flyr mig. Ur Hector Lemblins ögon frambröt en ström af tårar, och han sjönk till majorens fötter, feberaktigt omfattande haus händer. Majoren tycktes blifva rörd och sade: — Vänta här tills jag återkommer. — Nåväl? frågade Damen med svarta handsken, då majoren inträdde i hennes rum, — Ni är obeveklig som ödet, sade grefve Arleff med rörelse; jag har sett honom släpa sig fram till mina fötter.