Dagens Nyheter – 31 mars 1868, sida 2

. Lä Bätteg.och polisnyheter. RÄDHUSRÄTTEN. Falskmyntare. ÅA rådhusrättens 3:dje afdelniog fortsattes i går rensakaingen med arbetskarlen Simon Petrus Dablborg och dennes hustru Anna Christina Dahlborg, den förre anklagad för förfalskning af 25och 50-öres stycken, den sednare tör utprånglivg af desamma. Nio personer voro till denna dag inkallade och närvarande, för att upplysningsvis höras, angående myntförfalskningen. Ett af desse, en haudlande Lundberg, hvilken har sin bod vid Roslagstorg, berättade att hustru Dahlborg iukommit till honom med anhållan att få vexla till sig en 50-öring, anf Carl den XV:s, och då detta ej kunnat gå för sig, velat köpa näfver. På fråca af Ordf., bvartill hon skulle använda näfvern, berättade hustru Dahblborg att denna skulle användas till att röka på lädret, så att ej blyet skulle fastna vid formen. Som ytterligare anmälan från poliskammaren inkommit derom, att änvnu ett falskt 50-örv atycke af tenn blifvit invexladt å apotheket Markattan, uppsköts den vitare rangakningen på 8 dagar, för hörande af pharm. eleven Wallin, hvilken varit den som anmält och till polisen inlemnat nämnde 50öring. . Landsorten. Ingeniör lMosehell undergick förnyad ransakning inför häradsrätten, som sammanträdt i Koschells bostad, tlidne fredag. Tidningen Dalpilen meddelar härom, bland annat, följande: Några visentliga omstindighe Engströms dödssätt kommo väl icke i dagen, men af de utaf provinciallikaren doktor Käsel nu skriftligen afgifna svar på de 6 frågor, som vid förra tinget af åklagaren till hr doktorns besvarande blefvo framställda. framgingo för Koschell ganska besvä rande omständigheter. Nälunda förklarades det, dels E hvad be ar möjligheten deraf att Engström kulle, på sätt Koschell uppgifvit, hafva kunnat vid 6-tiden bedt honom om vatten, sådant vore föga tro; dels att det icke låter sig med erhet bestämmas om Engström varit vid sans då hon med ja besvarade hustru Anna Jönsdotters till Engström illda fråga, om hon sjelf skurit sig; dels att det icke vore antagligt att Engström, sedan hon skulle hafva skurit sig, förmätt att under den 5:2 skålp. vägande, och en aln från sängkanten, inåt, ende cigarrlådan lägga den der påträffade rakknifven; dels att förblödningen alls icke kunnat ske nom den tid som af Hoscheill blifvit uppgifvemn: dels att, i fråga om K:s uppgift att de i lingströms ansigte synliga mörka fläckarne, liknande mirken efter lingrarne på en hand, skulle från st så småningom hafva öfvergått till min ter rörande pigan dre, dessa fläckar icke hafva undergått någon förändring; samt slutligen att de å Engströms kropp befintliga blånader härleda sig från stötar eller slag. Aklagaren, kronofogden Bergsten, hvilken. såsom s i detta sorgliga mal utvecklat en berömr att bringa sanningen i dagen. uppliste ett skriftligt anförande, deruti han påpe;j mindre den tvetalan. hvartill oschell vid flera tillfällen gjort sig skyldig, ven hans be synnerliga beteende under det Engström skulle hafva beröfvat sig lifvet; dragande åklagaren af allt hvad som sälunda förekommit den slutsats, att Koschell icke blott tillfogat Engström de skador, hvaraf hennes kropp burit märken, utan äfven skurit halsen af henne. Vidare företedde åklagaren ett bref, som han från majoren P. U. Gussander i Gefle bekommit s svar å en till ingeniören Koschells hustru aflåten skrifvelse. Brefvet från hr Gussander, hvilken är granne och anförvandt till fru Koschell, upplästes och var af ett i hög grad upprörande innehåll. Enligt detsamma skulle Koschell hafva betett sig mot sin hustru på ett så förskräckligt sätt, att hon funnit sig nödsakad att tvenne gånger rymma från honom. kEfter den första gången hade K., med löfte om ett bättre uppförande, öfvertalat henne, att äter flytta till honom, men sedan hon efterkommit derna hans önskan, hade han behandlat henne på ett ännu hjertlösare sätt . Fru Koschell. som i sin mans bo medfört 16,000 rdr. dem han förstört, mäste numera lefva på välvilliga menniskors bekostnad. Af lidanden och sorger så uppgifven att hon nästan förlorat förståndet, anhåller hon att man icke mätte inkalla henoc för rätta, dels emedan hon icke kan bevisa nägot. alldenstund det alltid varit mellan fyra ögon, som hon af Koschell blifvit misshandlad; dels emedan hon fruktar att i sådant fall förlora den lilla återstod af förstånd, som hon ännu