Dagens Nyheter – 30 mars 1868, sida 3

— Om tre dagar; jag skall underrätta er om stället. — Hvarför icka här? — Nej... kanske... jag vet icke... Ni skall få ett ord ifrån mig... . För andra gången hördes jägarhornet. — Min Gud! utropade hon med förskräckelse; här ha vi honom nu... Försvinn ögonblickligen! Han skyndade ut i korridoren, der såsom vanligt, mörker herrskade. — Kom! sade någon till honom. Han igenkände sin vanlige ledsagares röst och följde honom. Mannen förde honom ut på altanen, oupphörligen uppmanande houom till skyndsamhet genom att upprepa orden: — Kom... för all del kom... Men under det att vår hjelte satte foten på första trappsteget, som ledde ned till stranden, rusade en man fram, som hittills stått orörlig och gömd i skuggan. Denna man höjde sin arm, i hvilken han höll en laddad pistol, sigtade på Armand och gaf eld... Mannen var ingen annan än kapten Hector Lemblin, som fattats af en obeskriflig svartsjuka, ett tygellöst hämndbegär. Det var nu fem dagar sedan kapten Lemblin återkom från Paris. Under dessa fem Qagar hade han lidit de grymmaste qval. Damen med svarta handsken hade användt all sin list för att göra honom riktigt svartsjuk; och hon hade lyckats alldeles förträffligt. Redan vid hans återkomst till slottet hade misstankar blifvit väckta hos honom derigenom att han fann Damen och hennes följeslagare borta. De hade farit utåt hafvet i en båt, sade tjenstfolket. Ilvart de tagit vägen, hvem