Dagens Nyheter – 27 mars 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Pius FX pick nyligen en dåg ensam omkring i Vatikanens salar för att taga sig nödig motion; vädret var nemligen ruskigt, så att II. H. icke vågade sig ut. I ett rum träffade han på en mycket ung man, som stod försjunken i stum hänryckning framför en beundransvärd fresco-måluing af Rafael. Obemärkt ville påfven gå förbi, för att icke störa konst-enthusiasten, men denne märkte icke desto mindre att någon nalkades honom och vände sig om, hvarpå han bugade sig djupt då han fick se den i hvitt klädde gubben, som vänligt leende betraktade honom. Pius IX hade anat en konstnärssjäl hos den unge mannen och frågade honom välvilligt: Ar ni målare, min son? — Ja, helige fader, jag ämnar åtminstone bli det. — Sannolikt har ni kommit till Rom för edra studiers skuld? — Så är det, helig? fader.s — Utan tvifvel är ni en lärjunge af härvarande målare-akademi? — Ack nej, tyvärr icke. — Har ni då någon enskild lärare? — Nej, icke heller det. Jag är för fattig dertill. Jag måste studera på egen hand, och jag har åt mig utvalt Rafael till lärare och mästare. — Men, min son, det vore väl dock bättre för er om ni komme in i målareakademien. Gå in der så fort som möjligt; jag skall betala för er. — O, helige fader, huru skall jag — — Så, så, tacka mig icke. — Men eders helighet vet icke att jag — — Säg ut, min son; hvad har ni på hjertat? sade Pius godmodigt. — Jag är protestant. — Ah, svarade påfven, leende, hvad har akademien med det att göra? — Sedan den dagen studerar Georg Johnston på påfvens be