Dagens Nyheter – 26 mars 1868, sida 2

träda återresan till Paris... Men herr Leon föregaf att han hade vigtiga affärer att öfverenskomma om med egendomens förvaltare, äfvensom att han skulle uppgöra nya kontrakter med sina arrendatorer. Den unge mannens längtan att få komma tillbaka till hufvudstaden blef slutligen så stor, att han beslöt lemna sin far i Normandie och ensam resa hem igen. Det var på sjette dagen af deras vistelse i Vaktkojan. Men då fick han ett bref från Fulmen, hvari hon beklagade att hon ännu icke kommit Damen med svarta handsken på spåren och anhöll att han skulle dröja der han var ännu i fjorton dagar, på det att hon måtte kunua infria sitt löfte att, när de åter träffades, lemna honom alla de upplysningar han önskade angående den hemlighetsfulla sköna. Detta bref stillade något hans otålighet. Han beslöt att vänta. För att emellertid fördrifva tiden, sysselsatte han sig med jagt. En morgon då han efter vanan lät sin häst ledas fram, frågade öfversten, till svar å hans farväl: — Åt hvilket håll ämnar du jaga? — Jag styr kosan åt Ruvigny till, Detta namn kom öfversten att spritta till; men han förblef tyst. Armand hade aldrig blifvit invigd i sin fars förfärliga hemligheter, och han visste icke att egaren till Ruvigny, kapten Hector Lemblin, med hvilken öfversten också under de sista fyra åren icke underhållit någon förbindelse, en gång stått uti ett så intimt förhållande till honom. — Ja, begif dig hvart du vill, sade herr Leon, men låt mig blott icke vänta på dig allt för länge till middagen. Du brukar alltid komma hem sent om qvällarne. — Jag lofvar att vara tidigt tillbaka. Adjö, pappa!