Dagens Nyheter – 23 mars 1868, sida 2

sidor; och vid sådana tillfällen vill man gerna meddela sig med någon, för hvilken man har förtroende. Kungen är oböjlig. Han lyssnar icke längre till några råd. Han måste alltid hafva sin vilja fram. Det jag mest fruktar är den inverkan min far personligen vill hafva i allt... Vi hafva icke längre några ministrar, så till vida som deras ansvarighet är ingen. Allting hänskjutes omedelbart till kungen. Ilan har nu kommit till den ålder, då man icke längre lyssnar till några föreställningar; han har fått alltför mycken vana att styra. Han tycker om att visa, att han ensam styr. Hans stora erfarenhet, hans okufliga mod och alla hans stora egenskaper drifva honom att djerft trotsa faran; men icke destomindre finnes det en fara... Vår inre ställning är icke god. Våra finanser äro, efter sjutton års fred, allt utom lysande. Hvad vår utländska politik beträffar, genom hvilken landets uppmärksamhet vändes ifrån mera allvarsamma samhällsolägenheter, så framstå vi ej i någon lysande dager... För allt detta är kungen ensam ansvarig. Detkommer sig af åldern hos en monark, som är angelägen att styra sjelf, men som icke längre har styrka att taga ett manligt beslut. I sammanhang härmed upplyste Garnier Pages uti sitt märkvärdiga tal, att kungen icke hade saknat varningar. Den tappre marskalk Gerard, en trogen vän till familjen, sade till honom: Gör medgifvanden, sakernas ställning fordrar sådant. Kungen lät honom då tala, men sade sedan vänligt, att han (Gerard) icke förstod sig på Irankrike och fransmännen. Marskalk Sebastiani hade likaledes försökt upplysa honom och fått till svar med ett leende: Jag ser hur det förhåller sig, min vän, ni har blifvit gammal. På en anmärkning i samma anda af ministern Duchatel hade kungen svarat: Tro mig, fransmännen göra aldrig någon revolution om vintern, och dervid hade han tillagt med en viss stolthet: Jag skall icke göra som den äldre grenen; jag skall icke låta taga mig genom öfverraskning; jag skall förutse händelserna bättre än Carl den tionde gjorde det och veta försvara min tron. Och detta var blott kort före februaridagarna!!!