Dagens Nyheter – 23 mars 1868, sida 2

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet). (Forts. fr. föreg. n:r). — O1 förlåt mig, ni, min fröken, utropade han, vi som är så god, ni som hyser ett så varmt deltagande för en stackars olycklig varelse, som förlorat allt, till och med hoppet — förlåt mig att jag fört er till Ruvigny för att bereda er den nedslående anblicken af en man, hvilken icke längre har ens ett barns styrka. — Skall jag förlåta er? sade hon. Ack! min herre, det är vi, majoren och jag, som skola bedja er om ursäkt... Men vidden af er olycka har tillvunnit er våra hjertan... Vi skola försöka att lindra er olycka, att trösta, att... I detta ögonblick knackade någon på dörren. — Stig in! sade damen. Eu man visade sig på tröskeln — det var major Arleft. Kapterea fästade på honom en misstänksam lick, i hvilken man äfven skulle ha kunnat läsa oa viss förskräckelse. j Det var ju icke omöjligt att majoren hade sett blodsmärket... Men öfver den ryske ädlingens anlete sväfgt leende, och hans ögon strålade ilelse. af t.llvodsstä — Ah! sade han, vändande sig till Damen med svarta handsken; ni ser, min vän, att jag hade rätt. Jag är en smula läkare, sedan den tid jag gjorde krigstjenst i Cirkassien. Jag sade er ju att käptenens svimning icke skulle hafva farligare följder, och ni ser att den dryck, jag tilligade... K-ptenen afbröt honom och sade, i det han räckte honom handen: