Dagens Nyheter – 19 mars 1868, sida 1

Fulmens lilia botell. Derur stego — Blidah och de två män, hvilka uppträdt såsom polisagenter. Den öfverlistade loretten hade redan insett att hennes vän Fulmen spelat henne detta spratt. Då hon infördes i den sistnämndas mottagningsrum, möttes hon af ett klingande skratt, och segrarinnan i denna strid med listens vapen, utropade: — Medgif, min bästa vän, att jag har intelligenta betjenter... De ha, jag märker det, spelat sin rol väl. Och Fulmen skrattade ännu mera, under det att Blidah förblef stående vid dörren med sammandragna ögonbryn. — Om du har velat roa dig med ett skämt, sade ENE ör har du varit olycklig i valet. — an! Med en åtbörd afskedade Fulmen sina båda förklädda tjenare. Derefter betraktade hon Blidah. — Min vän, sade hon, jag skämtar aldrig i affärer... Här är fråga om allvarsamma saker. — Hvad för slag? Vill du tala med mig om.,. allvarsamma saker? Och Blidah förrådde en viss rörelse. — Ja, svarade Fulmen. o— I sådant fall hade du ju kunnat skrifva till mig eller skicka... — Min snälla vän, inföll Fulmen hättigt, vi ha nu icke tid till onödigt prat. Bort med alla fraser — och till saken! Den gäller för dig icke mindre än — lif eller död. Dessa ord kommo Biidah att spritta till och taga ett steg tillbaka mot dörren. Men Fulmen reste sig upp, gick fram til henne och yttrade: (Forts.)