Dagens Nyheter – 19 mars 1868, sida 1

Charles J. Anderssons sista dagar. (Ur ett bref, dateradt dvn 24 juli 1867, från der aflidnes följeslagare och landsman Axel Ericssor till hr J. G. Eer i Cap.) Under sednare hälften af april månad anfölls Andersson af ett maglidande, så att den föda han intog tycktes förvandla sig i gasångor, svm trängde sig fram genom munnen. Det oaktadt rustade vi oss till vår bestämda 1 esa till Cunenefloden, Vi lemnade Ondonga (beläget i vestra Afrika, ungefärligen under 18 gr. sydlig bredd) den 5 maj. Som allt vårt folk, utom jag sjelf och Collierd (en damara), hade insjuknat, måste vi lemna dem qvar. Ochikongo ställde emellertid till Anderssons förfogande åtta dugtiga karlar, som hjelpte oss att påoch Aflasta oxarne samt för öfrigt sjelfva buro tunga bördor. Resan gick det oaktadt ganska långsamt, emedan Andersson blott med största möda kunde sitta till häst. Först på femte dagem efter vår affärd hunno vi fram till höfdingen i byn Ovaquambe. Han — Nahumo var hans: namn — fick af Andersson en ganska vacker gåfva, och förhållandet dem emellan tycktes vara på bästa fot under den första och andra dagen af vår vistelse derstädes; men på tredje dagen ville höfdingen icke visa sig för oss, och då Andersson det oaktadt gick till honom för att fråga om orsaken härtill, fick han höra, att det var derför, att hans följeslagare voro från FER RSS OERRATE SER