Dagens Nyheter – 17 mars 1868, sida 2

— Och jag, tillade Armand, försjunken i begrundande, är öfvertygad om att fru de SaintLuce... — Alideles! utbrast Fulmen, som noga kände till historien om baronessans och Armands kärleksäfventyr, med undantag af några händelser hvilka förblifvit en hemlighet inom det Homliga Förbundet; det sätt, hvarpå herr Dulong denna natt blifvit förå till mötesplatsen, påminner mycket — jag vill nu ej tala om likheten mellan ställena — om edra första möten med baronessan. — Men herr Dulong har ej sett någon qvinna. — Hannt. — För öfrigt, tillade Fulmen, har baronessan, sedan hon fattade kärlek till er, dragit sig ifrån verlden, och man har sedan dess aldrig sett henne i Paris. — Ja, men hennes hotell finnes ännu qvar. — Bäst blir i alla fall, sade Fulmen, att herr Dulong qvarstannar här, der han är utan all fara; och ni begifver er till hotell Saint-Luce, omkring hvilket ni gör några slag. Det skall måhända lyckas er att upptäcka något. Ilvad mig beträffar, skall jag taga Blidah i förhör, och hon skall tala... och vi skola sålunda få reda på om herr Dulongs och ert äfventyr hafva samma utgångspunkt, om en qvinna drifvit gäck med oss, eller om slumpen spelat oss detta spratt. — Men då, sade Armand, kan ni ej i afton göra mig sällskap? — Tvärtom. — Besynnerliga tilldragelser! mumlade Armand tankfull och tillade inom sig sjelf: Jag vet ej hvad denna qvinna vill mig, men jag älskar henne! Alla dessa förklaringar och herr Dulongs berättelse upptogo morgonen. Då klockan slog tio, sade Fulmen: