Dagens Nyheter – 17 mars 1868, sida 2

lik skänrdlighet. I detsamma öppnades dörren, hvarigenom två betjenter inrusade, hvilka kastade sig öfver mig och genompryglade mig så häftigt att jag medvetslös sjönk till goifvet. Hvad som tilldrog sig sedan kommer jag sannolikt att aldrig få veta. Då jag återfick sansen, fann jag mig liggande på kanten af trottoaren vid Estrapade-torget med fötterna i rännstenen och öfverlastad.. kognaken hade verkat. I min ficka fanns ej qvar en enda sou, hvaraf jag slöt att de skurkarne plundrat mig. Jag raglade hemåt och efter många mödor och äfventyr uppnådde jag ändtligen min kammare och min säng och förmodligen,!: fortfor studenten, betraktande Armand, skulle jag ännu ha sofvit, om ni ej kommit och väckt mig. Fulmen hade, utan att göra något afbrott, lyssnat till herr Dulongs ord. När han slutat, bad hon med en åtbörd Armand att han skulle låta honne tala. — Allt detta, sade hon, är verkligen utomordentligt, men ni har betett er dumt, herr Dulong. — Hur då? — Deruti att ni ej sökte få närmare reda på det brott man ville förleda er att begå. I samma ögonblick ni vetat det, skulle denne man ej vågat låta sina betjenter piska upp er. — Ni har rätt, men hvad vill ni, jag skulle göra? Fastän fattig, är jag likväl hederlig karl och jag kunde ej tygla min harm. oo— Låtom oss, återtog Fulmen, göra ett öfverslag af hvad som händt: Det var just vid samma tid ni lemnade er bostad för att uppvakta Blidah som den besynnerliga händelsen passerade .. — Ah! jag börjar nästan tro att Blidah vet mer derom än vi. — Så tror äfven jag, sade Fulmen,