Andra kammarens sammanträde i går, som räckte från kl. 10 f. m. till !45 e. m., var af ganska mycket intresse, dock ej så mycket genom de frågor, dervid förekommo till behandling, som icke mer genom några pikanta episoder under öfverläggningarna. Vid fortsatt handläggning afbetänkandet öfver fjerde hufvudtiteln afgjorde kammaren i all sköns endrägt punkterna 5 —11, hvilka biföllos utan votering; men vid föredragning af 12:te punkten, som handlar om ett af regeringen begärdt anslag af 22,800 rdr till uppförande afenlaboratoriebyggnad på Ladugårdsgärdet, inredd för ammunitionstillverkning, blef endrägten slut och det var uppenbart, att de eldfängda ämnen, om hvilka här var fråga, hade en elektrisk inverkan på åtskilliga sinnen i kammaren. Detta visade sig först och främst på denna kammares ledamöter i statsutskottet, hvilka uppträdde i strid mot utskottets enhäliga tillstyrkan till bifall och nu, med utskottets ordförande, grefve Arvid Posse, i spetsen, talade för afslag. Det var hr Adlersparre, som så hastigt gjorde statsutskottets ledamöter i kammaren till proselyter af sin tro, att den ifrågavarande laboratoriebyggnaden vore alldeles obehöflig, emedan sjöarlilleriet har en ammunitionsverkstad, som hittills fått begagnas för härvarande artilleristations räkning och hädanefter äfven dertil kan upplåtas. Hr Adlersparre, instämmande med hr John Ericson, framhöll dessutom som en vigtig mlilitärisk princip, den han höll strängt på, att sådana verkstäder, liksom armåns förråder och arsenaler, aldrig kunna hafva en mer olämplig plats än ien gränsstad sådan som Stockholm, utan måste ligga centralt och i möjligaste måtto skyddade för fiendtligt anfall, hvarför han yrkade afslag å betänkandet. Sedan härom kämpats ett par timmar med alltmer ökad ifver och värma, derunder flera hugg gifvits utskottet för dess vacklande, uppträdde hr