Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 3

närvarande bedrager sig Paris, men får kanhända rätt endera dagen. — Tror ni det? sade Armand med ett melankoliskt leende. Fulmen kastade på honom en förtrollande blick, under det hon såg sig i spegeln och utbrast, tagande plats bredvid honom: — lnfaldige! det är ju ganska naturligt att jag besöker min tillkommande älskare, till och med då jag endast har allvarsamma saker att tala om. Gör er toalett och följ mig. — Men hvart för ni mig? frågade Armand. — Kom bara, sade Fulmen i det hon med en kokett rörelse hängde schalen öfver sina axlar, jag skall under vägen förklara allt för er. — Besynnerliga qvinna! mumlade den unge mannen, som ej kunde motstå det besynnerliga herravälde dansösen utöfvade öfver honom. — Det är kallt, tillade hon, tag derför på er er varmaste öfverrock, jag vill inte att ni skall förkyla er. — Såå, sade Armand skrattande. — Inser ni då icke att jag för framtiden har vissa planer på er? Armand suckade och teg, men gick icke destomindre in i sitt toalettrum, hvarifrån han efter några minuter återkom, iklädd en ljusgrå ytterrock. — Ni är förtjusande i den der rocken, yttrade Fulmen leende, men det är ej en sådan toalett ni bör hafva. EnJjus öfverrock kan understundom blottställa er... i synnerhet om natten. — Men vill ni då att jag skall spela en röfvares rol? — Kanhända. — Ni vill kanske att jag skall sticka ett par pistoler i fickan? — Ej just det, men en liten dolk skulle ej vara ur vägen,