Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 3

morgse qvarlemnade vi dig hos Fulmen... Du har hos henne frukosterat och ätit middag. — Och hvad bevisar detta? — Alldeles ingenting. På qvällen såg man er tillsammans på teatern... — Hon erbjöd mig en plats i sin loge. — Och vår vän Stephan skulle gerna vilja taga reda på hvad vi sedan gjorde, bara han kunde, hördes plötsligen en stämma utropa i dörren. Det var Fulmen. — Här kommer hon ju sjelf, sade Maurice, för att bekräfta hvad jag sagt. — Du misstar dig, Maurice. — Bah, hvem vet? — Jag kommer nu, fortfor dansösen, för att med vår vän afhandla allvarsamma saker. Dessa begge sista ord betonade Fulmen starkt, hvarvid hon på Maurice fästade en betydelsefull blick. om — Låt oss gå, Nini, sade denne, i det han steg upp, och ej längre störa dem redan i början af deras smekmånad. Sedan han tryckt Armands hand, drog han sin följeslagerska med sig ur rummet. Armand, som hittills varit slagen af häpnad genom Fulmens ankomst, utbrast nu: — Hur kommer det sig att ni befinner er här? Fulmen svarade ingenting utan kastade sin schal på soffan, aftog hatten och handskarne, under det hon småleende betraktade den unge mannen. — Ar det då någonting så märkvärdigt att jag besöker er? — Jag var ej beredd derpå. — Min vän, sedan hela Paris sett oss tillsammans på Italienska operan, skall man åtminstone påstå att jag är er väninna. För