Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 2

just derför vill jag tjena er... Min Gud! qvinnohjertat är någonting så besynnerligt... Hon förblef en stund tyst och syntes försänkt i tankar. — I går afton, fortfor hon derefter, var jag betänkt på att gifta mig med lord G..., jag föraktade männen, emedan dessa alla, enligt min uppfattning, alltför lätt låta eröfra sig. Jag var trött vid en strid, i hvilken jag alltid utan några svårigheter vunnit segern, och hade derför beslutit draga mig ur elden och under återstoden af mitt lif helt och hållet hängifva mig åt de nöjen rikedomen skänker... Men ett ord af vår vän Maurice och åsynen af ert melankoliska ansigte hafva helt och hållet ändrat min plån. Maurice påstod att i ert bröst brinner en sådan der ridderlig kärlek, mot hvilken intet botemedel finnes... — Det är sannt, mumlade Armand. — Och derför, återtog Fulmen, har jag svurit på att älska er och att blifva älskad tillbaka. Armand skakade hufvudet med sorgsen min. — Man kan ej älska två på en gång, sade han. — Det vet jag väl, och just af det skäletämnar jag börja med att helt enkelt vara er vän. Ni söker efter Damen med svarta handsken, jag skall finna henne och... — Ni! utropade Armand. — Ja visst. Tror ni icke, min vän, att jag, om jag på spaningar använder åtta dagar, skall få reda på hvar ert ideal finnes?... O! då känner ni icke Fulmen. Och synderskan kastade hufvudet tillbaka, under det hennes svarta ögon gnistrade. — Ja, det lönar sig verkligen att spilla tid för att blifva älskad af er... Vet ni hvad jag skall göra? Jag skall uppsöka Damen med svarta handsken åt er, jag skall föra er i hennes armar... — Hvad säger ni?