Dagens Nyheter – 10 mars 1868, sida 2

POLISEN. Stölder å andra kammarens läktare. Förre materialskrifvaren Henrik Svensson stod i går inför poliskammarens skrank, angifven för en mängd under loppet af de senaste dagarne, uppe på åhörareläktaren i riksdagens andra kammare begångna stölder af näsdukar, bandskar och dylikt ur der upphängda ytterplagg. Svensson erkände blott en ringa del af sina tjufverier, hbvarför målet uppsköts till annan dag, till hvilken dag detektiva polisen skulle söka skaffa reda på egarne till eo hop hos Svensgon funnet tjufgods. SomiSvensson var i saknad af stadig bostad och sysselsättning blef han inmärnad i häkte. RÅDHUSRÄTTEN. Angifvelse mot poliskommissarie. Å rådhusrättens 3:dje afdelning fortsattes i går handläggningen af det af hustra Margareta Catharina Pettersson mot poiiskommissa:ien J. E. Norrlin instämda mål, angående ansvar för falsk edgång. Ordf. (sedan protokollet blifvit justeradt, till de förut afhörde vittnena Wendeqvist och Sandberg): Vidhåller ni vittnesmålen? — Är allt hvad ni sagt sanning? Wendeqvist: Jag glömde förra gången, att jag lemnat kontorsnyckeln till min hustru, och ej till madam Sandberg direkt; det var min hustru, som lemnade nyckeln till Sandberg. Annars vidhåller jag allt det andra. Sandberg: Jag också. Norrlin: Jag anhåller att sjömannen Andersson åpyo må höras. Han har sagt att det kontor, hvari Wendeqvist skulle hållit sig gömd, varit så fullt med öloch porterbuteljer, att ingen kunnat få rum derinne. Jag vill äfven hafva honom hörd derom, att fru Pettersson lofvat honom 10 rdr och ett par nya stöflor, om han ville omvittna att han hört mig oqväda käranden. Under samtalet med Andersson hade hustru Pettersson bland annat yttrat: hvem bryr sig om en ed! Jag svor i går, jag. Pettersson: Det har jag aldrig sagt. Ordf.: Är Andersson här, så säg till att han kommer in. Andersson iocträder och berättar, att kan sett mycket ölbuteljer i kontoret, men kunde ej taga på sin ed om några sådana funnits der vid det tillfälle, då Wendeqvist skulle uppehållit sig derstädes. På fråga uppgaf vittnet, att han, som boddåe i buset, ej sett Wendeqvist den 22 okt. (den dag då oqvädandet skulle skett). Slutligen berättade vittnet, att under det ban låg pu serafimerlasarettet hade hustru Sandberg infunnit sig hos honom och, hälsande från fru Pettersson, bedt honom gå