Dagens Nyheter – 5 mars 1868, sida 1

det är obestridligt, att ingen sådan embetsman finnes i högsta domstolen, som tjenstgör på två divisioner, — att, likasom justitieråd äro ordförande på samma divisioner, så äro ock hofrättsråd ordförande på hofrätternas divisioner, — och att dessa rätters presidenter icke arbeta dertill namnteckningar under utgående expeditioner ej kunna räknas, utan endast lysa i spetsen för hofrätternas embetsmän och bespisa dessa ett par gånger årligen. 3:0. Till lysande och bespisande embetsmän böra i högsta grad äfven våra utrikes vistande diplomater. För ett år sedan hotade excellensen Manderst öm med afcång, om riksdagen i någon mån minskade anslagen till utrikes departementet. Så omöjlig ansåg han då en sådan minskning. Nuhar han sjelf tagit ett — dock af riksdagen framtvingadt —initiativ dertill. Men de besparingar han föreslagit äro mycket obetydliga. Om hans förslag af riksdagen gillas, så ekola kostnaderna blifva för våra beskickningar i Berlin 36.000 rdr; der kostarDanmarks 31,600 rår och Portugals allenast 19,83 rdr; Brässel och Haag 20,000; der kostar Danmarks 12,000 rdr; Constantinopel 13,000; der kostar Danmarks intet, ty Gen har ingen beskickning derstädes, utan begagnar vår!! Florens 28,800; der kostar Nederländernas 18,009 rdr; Köpenhamn 40,000; der kostar Belgiens 14,000, Förenta staternas 32,400, Italiens 22,409, Nederländernas 16,500, Portugals 21,583 och Preussens 31,654 rdr; London 76,000; der kostar Belgiens 49,700, Danmarks 52,400 och Nederländernas 52,500 rår; och så vidare hela vägen igenom, enligt excellensen Manderströms egna uppgifter. Men utom det, att våra diplomater i allmänhet så litet vårda sig om svenska angelägenheter, att de icke en gång vederlägga de oriktiga uppgifter, som offentligen utspridas om svenska förhållanden i främmande länder, — ja, att de icke ens drogo försorg om, som dock varit så lätt, att kungöra afhållandet af vår industri-exposition år 1866, — så måtte det dock vara klart som dagen, att de svenska diplomaterna icke behöfva aflönas högre, än de danska, belgiska, preussiska m. fl. och att en sådan högre aflöning på bekostnad af ett folk, som behöfver och emottager understöd af främmande nationer för att undgå nöd, är ett hån mot detta folk och på intet vis kan räknas till behof som äro oundjängliga: Folket väntar nu af sina ombud, att de göra sin skyldighet, det vill säga, göra konunJens ord till verklighet.