Dagens Nyheter – 4 mars 1868, sida 2

— Var god och förklara er närmare, min herre, sade Hector Lemblin, som vid minnet af den aflidne generalen kände sig mindre väl till mods. — Om ni blott behagar höra på mig skall jag noga redogöra för mitt ärende. Kapten Lemblin gaf medelst en åtbörd tillkänna att han var idel öra. — Min herre, återtog majoren, baron de Ruvigny var år 1834 attachå vid franska beskickningen i Petersburg. — Den tiden bade jag ännu icke formerat hans bekantskap, svarade Hector helt torrt. — Åh! vänta, vänta, fortfor den ryske ädlingen. Generalen var, såsom ni utan tvifvel sjelf vet, en djerf, äfventyrlig, ridderlig man, helt och hållet skapad för krigiska idrotter... Kejsar Nicolaus, min allernådigste herrskare, lät detta år en expedition afgå mot Schamyl och hans cirkassier, och han inbjöd herr de Ruvigny att deltaga i denna expedition. Generalen skyndade genast att begära afsked från sin diplomatiska befattnivg och medföljde expeditionen, hvilken Jeddes af generalen furst K..., hvars adjutant jag var. Häraf kan ni förstå att jag och herr de Ruvigny blefvo nära bekanta med hvarandra. — Hvart vill han väl komma ? tänkte Hector Lemblin, som började betrakta den ryske officeren med en viss oro, Majoren fortfor: — Det var under detta fälttåg general de Ruvigpy och jag råkade ut för ett verkligen sällsamt och romantiskt äfventyr. (Forts.)