— Jag går att underrätta madame om er ankomst. Sedan hon aflägsnat sig, tog gubben af sig pelsmössan och torkade sig i pannan. Den som i detta ögonblick inkommit i salen och betraktat den gamle, hvars ansigte belystes af det flammande skenet ifrån facklan, skulle säkert ha känt sig träffad af hans bistra och egendomliga fysionomi. Ett buller vid andra ändan af salen väckte honom ur de djupa tankar, hvari han i ensamheten försjunkit; det var gumman som återkom och med en åtbörd bad honom följa sig. De inträdde uti ett mörkgrönt rum; bland ekmöblerna i detta märktes en stor gentemot kakelugnen stående säng, under hvars himmel syntes en Kristusbild af elfenben öfver ett vigvattenskärl. Vid sidan af detta sistnämnda hängde en dolk, instucken i en stålskida. På kakelugnens afsats stod en manlig marmorbyst, hvars hufvud betäcktes af en svart slöja. Till höger om kakelugnen satt i en ländstol en svartklädd qvinna framför ett bord, hvarpå åtskilliga papper lågo spridda. Denna svartklädda qvinna var utsökt vacker, och dock framkallade hennes skönhet icke någon tanke på kärlek. I hennes mörkblåa ögon förmärktes en feberaktig glöd. Hennes blonda lockar nedföllo i vild oordning öfver hennes skuldror. Ett bittert löje sväfvade öfver hennes anlete. Och hvad som hos henne i synnerhet väckte uppmärksamhet var att den ena af hennes utomordentligt välbildade händer var betäckt af en svart handske, fästad kring handleden medelst ett armband af stål. Ett finger på den andra handen, som var obetäckt, omslöts af en ring, hvari ett hårminne var infattadt.