Dagens Nyheter – 3 mars 1868, sida 2

Det var den bara handen, Damen med svarta handsken — ty det var verkligen hon — räckte åt gubben, då han inträdde. — Ah! är det ni, Hermann? sade hon. Jag har nu väntat er i tre dagar. — Min fru, svarade den gamle, jag har velat skaffa mig kunskap om allt. Den unga qvinnans ögon strålade af glädje. — Ah! utbrast hon, ni vet allt? — Allt. — Således skall intet spår undgå er? — Intet. Ion fästade sin blick först på dolken, sedan på den nyss omnämnda bysten och slutligen på den i ringen förvarade hårlocken. — 0! mumlade hon, jag tror att stunden nalkas... Och gubben hörde en djup suck framtränga ur den unga qvinnans bröst. — Min gamle Herrman, återtog hon efte ett ögonblicks tystnad, i morgon skola vi lemna detta hus. : Saint-Honore. Vidtag nödiga åtgärder härför... — De äro redan vidtagna, min fru. — Ar allt i ordning? — Jaha. Hästarne stå i stallet och åkdonen i vagnslidret. Tapetserarne ha i morgon slutat sitt arbete och af betjeningen är hvar och en på sin post. Se här ha vi dessutom passen och öfriga handlingar, som bekräfta hvilka vi äro eller rättare hvilka vi vilja synas vara. Och den gamle mannen framtog ur sin ficka en väldig plånbok, som han lade på bordet. — I morgon. — Ja, jag vill nu bo i hotellet uti Faubourg (Forts)