Dagens Nyheter – 28 februari 1868, sida 2

skyndsamhet bör ni hinna upp och kunna expediera honom innan det är försent... Gontran hade förblifvit tyst. Han syntes temligen lugn, då han svarade. — Nej, chevalier, jag reser icke. — Ar ni rentaf galen? Ni vet ju att den som vägrar att lyda en befallning af förbundets styresman blir betraktad såsom förrädare och måste duellera på lif och död med alla sina förbundsbröder. — Jag vet det, svarade Gontran; och jag skall göra början med er. I morgon står jag till er tjenst, men på min bröllopsdag vill jag icke döda en menniska... Nu var det slut med chevalier VAstis tålamod: — Ni är en feg stackare, som söker undandraga er att uppfylla hvad ni med ed förbundit er till... — HSHäg mig, chevalier, hvarför har ni just i dag tagit mig i anspråk för förbundets räkning? Tror ni icke att jag genomskådar er, och att jag inser att det är personlig ovilja, som... — Nå väl, hvarför skulle jag ej tilistå att jag hatar er? Ni har förstört min lefnads lycka, och det har verkligen gladt mig attidag kunna blanda en bitter droppa i er fröjdebägare. Margareta har älskat er för mycket... jag eger visserligen hennes hemgift, men icke hennes hjerta... — Föraktlige! ni har nu blottat er uselhet... Gå er väg, jag vill ej att luften härinne skall förpestas af er andedrägt... — Nej, jag går icke förrän ni följer mig. Annu vidare vexlades några häftiga ord, och Gontran blef till slut så uppretad, att han gick med chevaliern ned i trädgården. Der togo de fram sina dolkar — ty Hemliga Förbundets medlemmar buro, enligt öfverenskommelse, alltid ett sådant mordinstrument på sig — och en kort