Dagens Nyheter – 28 februari 1868, sida 2

En brotimalshistoria. Bidrag till upplysningen om vär lagstiftmings följder. För några och fyratio år sedan var ett tjoztal af ett större bruks underhafvande ute, för att från en aflägsen bytta herta tackjern till bruket. Bland dessa befann sig en uvg dräng 18—19 år gammal, den jag vili kalla Per. — De voro på återvägen till bruket och för att hvila hästarne och få ett beböfligt skydd mot den skarpa kölden, togo de sent en afton qvarter i ea bondstuga vid vägen, der redan förvet mångs körare från andra båll inqvarterat sig. Här var icke något hotel med beqväma sängar, utan, sedan man tagit en grundlig qvällsvard ur de medtörda matsäckarna, och möjligen mot kontant erkänsla af värdfolket fått sig en eller annan sup, hvartill sällan den tiden saknades tillfälle i någon bondstuga vid de mera allmänt befarna vägarne, placerade man sig, så godt ske kunde, på spiselhällen, ugnsmuren och på golfvet med matsäckarne till hufvudgärd, och sof så godt tröttbet och stugans värme kunde åstadkomma. Vår Per gof som en stock; ungdomen har det afundsvärda företrädet, bland andra, att kunna sofva grundligt. Mot morgonen vaknade de först anlända och en af dem gaknade gin klocka, cn silfverrofva af nu för tiden sällsynta proportioner; den hada under natten blifvit honom frånstulen. Han gjorde larm och det blef en allmän cuppståndelse,, endast Per sof ännu. Tjufven, rädd för en ifrågasatt visitation af den närboende, efterskickade länsmannen, stack då klockan i fickan på den sofvande Per, som vid visitatiopen befanns innekatva tjufgodset. — Förgäfves bedyrade han sin oskuld — han arresterades och dömdes vid urtima ting för siöld från sofvande till 9 par epö och uppesbar kyrkoplist, hvilka båda vanärande straff han ock uudergick. Nu skulle det väl tyckas att han bhfvit straffad nog för sin tungsöfdhet — men långt derifrån; dut värsta återstod ännu. Det noterades nemligen i kyrkoboken vid hans namn att ban blifvit straffad med spö och kyrkoplikt för första resan stöld — — och denna annotation står der ännu efter 45 år — — har I gånger blifvit flyttad ur den ena kyrkoboken och till den andra, så att, om Per nu, efter 45 års redlig, oklandrad vandel, skulle flytta från församlingen, komme bans prestbetyg att innehålla den akristliga och ckärleksfullas rekommendationen, att han är en straffad tjuf!! — Vore icke detta gräsligt, äfven om Per verkligen stulit klockan! Och huru vill man väl att en falien menniska skall kunna upprätta sig, då ett ungdomsfelsteg aldrig kan förlåtas, det vill säga glömmas af kyrkan, i hvars hägna vi likväl bedja: Förlåt 0os8 våra skulder, såsom ock vi förlåte dem oss skyldige äro. Jag talade en gång med presten i förgamlingen, en ung dum och tjock Guds ords förkunnare, om det okristliga i allmänhet i bibehållandet af dersa annotationer, sedan den brottslige under en lång